Hon möter mig på vägen. Hon tar min hand igen och tar mig med. Går åt ett annat håll än jag tänkt, men jag följer med. Vi går långt och kommer ut vid en strand. Solen lyser och det är ljust och varmt. På stranden ser jag en dörr och jag vet direkt att det är samma dörr. Den som vi hittade när vi ritade kartor. Dörren öppnas utåt och jag öppnar. Går in. Det är mörkare där inne. Oväder. Det är ett rum med väggar och tak, men jag kan ändå se mörkret på himlen torna upp sig. Och där, mitt på golvet ligger det någonting. Jag måste gå närmare för att se vad det är. Ett barnahjärta. Det är gråaktigt i färgen och slår svagt, så svagt, men det lever. Jag går fram. Sätter mig på huk. Tittar. Tar upp hjärtat i mina händer och håller det en stund. Hjärtat börjar slå hårdare, starkare, och det får tillbaka färgen. Jag reser mig upp för att gå och ta hjärtat med mig, men rummet hindrar mig. Hjärtat får inte flyttas. Jag lägger det motvilligt tillbaka och lämnar rummet. Stänger dörren. Men jag vet att jag måste komma tillbaka.
