fredag 21 augusti 2020

Ett eget rum

 

 

"Kvinnor har under århundraden tjänat som speglar med den magiska och förtjusande makten att återspegla mannens kropp i dubbel naturlig storlek. Utan denna förmåga skulle jorden troligen fortfarande vara träsk och djungel. All krigisk ära skulle vara okänd. Vi skulle fortfarande skrapa fram konturerna av rådjur på resterna av fårben och byta flinta mt fårskinn eller de enkla prydnader som tilltalade vår osofistikerade smak. Övermänniskor och Ödets fingrar skulle aldrig ha existerat. Tsaren och kejsaren skulle aldrig ha burit sina kronor och heller inte förlorat dem. Oavsätt vad man använder speglar till i civiliserade samhällen, så är de nödvändiga för alla våldsamma och heroiska handlingar. Det är därför Napoleon och Mussolini båda så eftertryckligt insisterar på kvinnors underlägsenhet. För om de inte vore underlägsna skulle de sluta att förstora dem." Virginia Woolf, Ett eget rum, sid 48


onsdag 22 juli 2020

Okänd Soldat


 
 
”Hauhia avbröt sin brevskrivning och började granska kulsprutan. Också den var stum och tyst. Han tyckte faktiskt att det döda föremålet teg medvetet, därför att han i sin fantasi upplevde det som nånting med talförmåga, som en förkroppsligad äventyrshistoria. Han försökte föreställa sig dess förflutna, och det mesta av vad han föreställde sig var fantasier utan underlag i verkligheten, fantasier sådana som krigskorrespondenterna hade satt i dem  som inte själva visste hur det var. Han såg inte skyttens ansikte,onaturligt förvridet av spänning, han hörde inte de hesa och ängsliga ropen och befallningarna, inte de nervösa svordomarna och förbannelserna, och inte heller Kaukonens stönande när han blev dödligt träffad och slog ansiktet i samma handtag som Hauhia just nu fingrade på. Han visste ingenting om den regniga och mörka höstnatten då kulsprutan låg på den leriga stigen där Lehto och Riitaoja stupade. /—/ Han placerade en enriskvist i skottgluggen, sköt ut geväret och försökte med händerna darrande av spänning få korn på hjälmen. Han hann bli medveten om en häftig stöt i huvudet, innan det slog gnistor för ögonen och han förlorade sansen och rullade ner på skyttegravens botten.” Väinö Linna. Okänd soldat sid. 314





tisdag 7 juli 2020

Sommar i Helsingfors

 

 

Packad och klar och redo för huvudstaden och egen lägenhet i några veckor. Filminspelning. Skateboardåkning. Och bestämma själv. Sommar i Helsingfors.

fredag 20 mars 2020

vårdagjämning




Vårdagjämning
och ljuset från solen
träffar min panna
genom det öppna fönstret
en morgon i mars
när
krokusarna
just slagit ut
och livet återvänt efter månader av vila

Jorden
värms sakta upp
ger liv
och fröna som väntat
under ytan
gror
spricker
och sträcker ut sina vita rottrådar

fåglarna i min ask
sjunger om våren
och jag sjunger med dem






onsdag 18 mars 2020

hittar ut igen




När viruset kommer och allt stänger och trädgården bjuder på utelek som förut, 
när barnabenen var korta och fulla av spring.
Hittar kanske tillbaka till allt det där som finns ute, 
väntande och levande och utan att kosta ett endaste dyft,
när stan inte längre lockar 
och det är svårt att inte klättra på väggarna
inne i det gamla punkhuset på Roberts









tisdag 17 mars 2020

nya gamla brallor




Plockar fram färger och penslar
och ett par secondhandjeans som legat i lådan ett tag
Får inspiration att göra nåt nytt av det gamla
och prova en idé som funnits där ett tag.






tisdag 10 mars 2020

Imorgon




Imorgon
är jag ett
vrak
och du kommer att bärga
det du kan
mellan matlagning
och
allt det andra du måste göra

spillrorna som är jag
i sängen

gurkmeja
ingefära
och alla koppar te som ryms
innan eftermiddagen

längtar efter att göra
just det där
som är för mycket

imorgon
kommer du att bärga
vraket

idag
står luften stilla
håller andan
och väntar