söndag 13 december 2020

mörkernatt

 

Mörkernatt
och innan solen går upp
den trettonde dagen
på årets sista månad
tänder vi alla ljus vi kan hitta
för att locka fram henne
ljusets brud
som sjunger om solen
som snart ska lysa igen

om dagar i ljusöverflöd och värme
efter mörkertid
och kyla

vi tittar i brasan som brinner
i kaminen
och ser henne där

vi tittar på stjärnorna
som ännu på morgonen
lyser över nejden
hon är där

vi ser henne
känner henne
om vi blickar inåt

hon är där
och vi
ett förkroppsligande
av hennes historia

Mörkernatt
Mörkermakt
och den trettonde dagen
väcker oss med löften
om ljus
 




måndag 12 oktober 2020

tjugoårsdag

 



" När jag blir gammal kanske jag får en annan kropp. Jag kanske inte flyger till himlen. Då får vi ringa flygaren och flygplanet så får de flyga hem mig i min nya kropp. Då får jag kanske skelettmage" 
-Lukas 3 år-
 ❤
 
Födelsedagsmorgon i punkhuset på Roberts.  
Den där lilla ljuvliga ungen som pratade och pratade och aldrig kunde få nog av att fråga saker. Som sprang rakt ut i livet med vidöppna ögon, full av kärlek och tillit. Idag fyller han 20, lika hungrig på livet som då. 
 Grattis till mig som fått vara mamma åt den här sötnosen i tjugo år. Och grattis till honom för tjugo år i livet. Idag blir det kalas hela dagen.
Nybakta bullar, tjugåårspaket och höstaster från trädgården.
När ungen som nyss var en liten knodd
har vuxit upp och lämnar barndom och tonår bakom sig.
 
 

 
 
 

 

torsdag 8 oktober 2020

tjugoårströja


Tjugoårströja på stickorna. Lång, varm och alldeles orange. Väntar på oktoberfödelsedag och höstdagar under rodnande träd. Alldeles snart.

Nausea

 


 "I have never before had such a strong feeling that I was devoid of secret dimensions, confined within the limits of my body, from which airy thoughts float up like bubbles. I build memories with my present self. I am cast out, forsaken in the present: I vainly try to rejoin the past: I cannot escape."

-Jean Paul Sartre, Nausea-







måndag 5 oktober 2020

gungstol i oktobersol

 

 

Oktobersol i höstgulnande trädgård. En flaska te. Stickning. Sartre som sällskap. Utomhusvila för trött kropp och drömmande själ. En av de där dagarna som går och aldrig kommer tillbaka. Men minnet. Minnet som ligger som en varm filt när höststormarna viner utanför fönstret.







fredag 25 september 2020

Ett litet liv





 

 Mållös. Rödgråten. Matt.
En historia om barndom, uppväxt och vuxenliv i skuggan av lidande och det svåraste som finns att tänka på. Fantastiskt vacker och plågsamt sorglig historia.
En av de bästa böcker jag läst men aldrig vill läsa om. Tror jag. Läs den. Men på egen risk. 

Ett litet liv, av Hanya Yanagihara


"Han mindes -vem hade berättat det? En av bröderna, men vilken av dem? -en historia om en ömkansvärd liten pojke, en pojke som hade det mycket värre än han, som efter att varit duktig så länge (ytterligare ett sätt på vilket han och pojken skilt sig åt) en natt bad till gud att ta honom: Jag är redo, sa pojken i berättelsen, jag är redo, och en fruktansvärd ängel med gyllene vingar och glödande ögon dök upp och svepte vingarna om pojken och pojken, blev till aska och försvann, befriad från världen.
    Jag är redo, tänkte han, jag är redo, och han väntade på att ängeln skulle komma och rädda honom med sin ohyggliga, fasansfulla skönhet." -Ett litet liv, sid 571


 

fredag i september

 







fredag i september
solen lyser upp höstgulnande trädgård
och musiken är närvarande i varenda cell i kroppen
och varenda vrå av punkhuset på Roberts