torsdag 31 januari 2019

Ljus



Jag ser henne framför mig. Hon står liten. Rädd.
 Jag ser henne sluta sig. Liksom stängas.
Jag ser hur hon lämnar sin kropp som ett skal. Liksom rör sig ovanför. Runtomkring.
Hör inte längre det hon inte orkar höra. Ser inte längre det som skrämmer.
Hon är lätt. Fri. Obekymrad. Jag säger till henne att jag förstår. Jag vet hur ont det gör. Jag vet att det är svårt att vara ensam i det som gör ont. Rädd. Och jag säger till henne att jag är här nu. Jag är här och hon kommer aldrig att vara ensam igen. Jag tar hennes hand och ber henne komma tillbaka. Jag säger henne att hon inte kan leva utan sin kropp.  Att hon är människa och en människa behöver sin hud. Jag säger att hennes kropp håller henne på jorden och det är bra. För det är här hon hör hemma. Det är här hon måste vara. Hon tvekar. Hon har det bra där hon är, och vågar inte riktigt.
Jag håller hennes hand. Hon tittar på mig. Frågande. Jag håller hennes hand och ser hur hon närmar sig. Kommer tillbaka. Tillbaka in i sig. Jag håller hennes hand och hon återerövrar sin kropp. Jag håller hennes hand och hon andas. Jag ser hur hon börjar lysa. Först ett litet svagt ljus djupt inne. Sen större. Starkare. Och snart lyser hon som en stjärna på natthimlen. Jag håller hennes hand och jag ser hur ljuset bildar en sköld. Den omger henne och de kommer inte längre in. Det som sårar. Det som skrämmer. De passerar förbi och hon behöver inte se dem. Jag håller hennes hand. Hon är tillbaka. Jag håller hennes hand.









fredag 11 januari 2019

How to build a girl



"And you will be quite on your own when you do all this. There is no academy where you can learn to be yourself; there is no line manager, slowly urging you towards the correct answer. You are midwife to yourself, and will give birth to yourself, over and over, in dark rooms, alone.
   And some versions of you will end in dismal failure /.../ Others will achieve temporary success /.../  But one day you´ll find a version of you that will get you kissed, or befriended, or inspired, and you will make your notes accordingly: staying up all night to hone, and improvise upon a tiny snatch of melody that worked. Until -slowly, slowly- you make a viable version of you, one you can hum, every day. You´ll find the tiny, right piece of grit you can pearl around, until nature kicks in, and your shell will just quietly fill with magic, even while you´re busy doing other things. What your nurture began, nature will take over and start completing, until you stop having to think about who you´ll be entirely- as you´re too busy doing, now. And ten years will pass, without you even noticing."


"How to build a girl"
Caitlin Moran








torsdag 10 januari 2019

Unthinkable




"Our brain is a mystery that has not yet revealed the extent of the unimaginable lands it is capable of producing. And when it does, I think that will be the most romantic story of all."

-Unthinkable, Helen Thomson


Om märkliga känslor, märkliga hjärnor. Om människor som tror sig vara döda, människor som tappar bort sig på en sekund och inte känner igen sin egen gata och människor som kan känna andras smärta och rädsla. Om människor som aldrig glömmer. Något. Och människor som känner sig overkliga. Om den mänskliga hjärnans outgrundlighet och hur lite vi egentligen vet om den.






fredag 4 januari 2019

On interbeing



"Distanced from the dying forests, the destitute workers, the hungry children, we do not know the source of our pain, but make no mistake- just because we don´t know the source doesn´t mean we don´t feel the pain. /---/
         How much of our dysfunctional, consumptive behavior is simply a futile attempt to run away from a pain that is in fact everywhere? Running from one purchase from another, one addictive fix to the next, a new car, a new cause, a new spiritual idea, a new self-help book, a bigger number in the bank account, the next news story, we gain each time a brief respite from feeling pain. The wound at it´s source never vanishes though. In the absent of distraction- those moment of what we call "boredom"- we can feel it´s discomfort."

"The more beautiful world our hearts know is possible" 
Charles Eisenstein
On interbeing












torsdag 20 december 2018

Snö




Snö. Och decembermörkret blev lite mindre mörkt.  
Bara några dagar kvar till jul och familjen packar för julresan. Krama kusinerna som väntar och väntar. Hinna prata en stund med morfarn i systersoffan medan kusinerna busar omkring och lever vilt. Christmas Carols. Med goda vänner och grannar från förr. Sen hem. Fira julafton i enkel stuga. Med god mat och godis som ska lagas. Och vila i några dagar.









lördag 15 december 2018

Vintersådd






 Vinersådd för tidiga grönsaker. Sallad. Lök. Vitlök. 
Sista dagarna kanske innan tjälen sätter in och jorden går i vila. 
Gräver. Rensar. Sår. Och tackar jorden för allt vi fick i somras.







onsdag 12 december 2018

Hämtar ungen i Oslo



Hämtar äntligen hem ungen som flygit i timmar över ett stort hav, långt större än havet här hemma. Lång resa med tåg och buss. En extra dag i Oslo som ingen tänkte på. Hälsat på vänner och övernattat i sovsäck på sammetssoffa. Snö och kallt. Julmarknaden i sametipin som luktade eld. Luktade hemma.
Sen. Lång tågresa hemåt. I tacksamhet. Över att ungen äntligen kommit hem igen.