måndag 30 december 2019

finnas





I soffan. Influensa. Som om det inte räcker med den trötta kroppen som ständigt säger nej.
Vill. Saker. 
Lyssna på Melissa på Alandica. Fick ställa in och ge bort biljetten.
Se teaterföreställningen med ungen. Nope
Följa med på prisutdelning med Darling. Redan glömt.
Bara vara på torget när Beppen spelar för matbanken.
Sitta på fik och dricka en kopp te med någon av dem jag längtar efter att prata med.
Ta bilen till affären.
Ta en promenad i skogen och lyssna på fågelprat och vindsus.
Gräva en stund i trädgården.
Bara vakna en morgon och känna att orken räcker för allt som lusten vill.
Finnas.
Vill.


Tar fram nål och tråd istället. 
Broderar längtan och trötthet och ledsamhet och frustration. Låter varje litet stygn bli en tår på stort och ödsligt tygstycke.
Bli former. Bli bilder. Finnas till.






#me/cfs
#närkroppensägernej
#millionsmissing











torsdag 26 december 2019

what we dream






”And this is what we dream: We dream the archetype of Wild Woman, we dream of reunion. And we are born and reborn from this dream every day and create from its energy all during the daytime. We are born and reborn night after night from this same wild dream, and we return to daylight grasping a coarse hair, the soles of our feet black with damp earth, our hair smelling like ocean, or forest, or cook fire.” 

Clarissa Pinkola Estés 









onsdag 25 december 2019

juldagsfödelsedag



Juldagsfödelsedag.
Advent. Väntan på ungen som skulle komma att födas. På juldagen 2003, i en enkel stuga utanför Eskilstuna. I samma hus som hans gammelfarmors mamma föddes i början av december 1896.
Firar med varm choklad som sig bör. Med en stor klick glass och kanske en skvätt grädde.
Så blev han sexton år
och världen ligger öppen.





och du tar emot




Jag faller.
Och du tar emot.
Håller mig. Hårt.
Bärgar vraket efter stormen.
Samlar ihop resterna av det som fallit isär.
Limmar ihop sprickorna.
Håller mig med din kärlek.
Som jag höll dig när livet rasade omkring oss,
höll oss alla på mina axlar när du inte orkade gå.
Nu är det jag som faller
Och du tar emot.




#me/cfs
#närkroppensägernej
#millionsmissing





söndag 22 december 2019

Vintersolstånd



Vintersolstånd. 
Den mörkaste tiden 
 just här
om ett ögonblick förbi
Och ljuset
i skuggan av mörkret
kommer tillbaka igen
vågar sig fram
växer
så att också vi 
kan växa
med fröet i jorden
som alldeles snart ska vakna

Tänder en eld
tänder ett ljus
och tänker på mörkret
ute
och inom
Tänker på ljuset
att det finns plats för båda
och att båda är livsviktiga
oumbärliga.
Skriver en önskan
att kasta in i elden
om att ljuset 
som snart ska fylla dagen
också ska nå in
i oss.







lördag 21 december 2019

Himmel


Det skulle ha börjat med: himmel.
Ett fönster utan fönsterbräda, fönsterkarmar,
fönsterruta.
En öppning och ingenting utanför den,
men öppen på vid gavel.

Jag behöver inte vänta på en vacker natt,
eller sträcka på halsen
för att se närmare på himlen.
 Himmel har jag bakom ryggen, i min hand,
på ögonlocken.
Himlen omsluter mig tätt
och lyfter mig från botten.

Inte ens de högsta bergen
är närmare himlen
än de djupaste dalarna.
På inget ställe finns det mera himmel 
än på något annat.

Molnet är lika hänsynslöst
igenfyllt av himmel som graven.
Mullvaden har en likadan himlafärd
som ugglan med vaggande vingar.
Ett ting som faller i avgrunden
faller från himmel till himmel.

Luckra, flytande, klippiga,
flammande och flyktiga
sjok av himmel, smulor av himmel,
fläktar av himmel och drivor.
Himlen är allestädes snärvarande
även i mörkret under huden.
Jag äter himmel, jag utsöndrar himmel.
Jag är en fälla i fällan,
en bosatt bosättare,
ett famnande famntag,
en fråga som svar på en fråga.

Uppdelningen i himmel och jord
är inte det riktiga sättet
att tänka på denna helhet.
Den låter mig bara överleva
på en exaktare adress,
lättare att hitta
om någon söker mig.
Mitt signalement är 
förtjusning och förtvivlan.


Wislawa Szymborska
"Himmel"
Ur diktsamlingen Utopia





fredag 20 december 2019

a heartbeat at the door






"...one night there´s a heartbeat at the door. 
Outside, a woman in the fog, 
with hair of twigs and dress of weed, 
dripping green lake water. 
She says "I am you, and I have traveled a long distance. 
Come with me, there is something I must show you..." 
She turns to go, her cloak falls open, 
Suddenly, golden light... everywhere, golden light..." 

__________


Om att leta djupt inne i själens mörka tjärnar
och hitta benen
hitta själva kärnan
av det som var det vilda jaget
innan vi slipades
putsades
lackades
och slogs i in glänsande papper och glittrande snören.

Om att hitta sitt vilda jag
och våga låta sig smälta samman
med 
henne

Om att känna sin intuition
och våga lita på att rösten inifrån är sann
i varje ögonblick
även när omvärlden med alla medel 
vill få dig att förstå
att den är fel.

Boken från i somras. Lånad och läst under ett par veckor i Helsngfors. Kommer hem och beställer en egen. Läser om. Läser långsammare. Vill hinna med. Hitta nytt. Hitta tillbaka.

Women who run with the wolves, första blogginlägget från i somras.










Clarissa Pinkola Estés
-Women who run with the wolves-





 

lördag 14 december 2019

Bokpyssel





 Favorit i repris. Tar fram den gamla boken, köpt för att bli pyssel. Gör fler stjärnor och fler kulor.  Av Harry Potter and the philosophers stone. Så får favoritboken hänga i julgranen också i år, i fler kulor och fler stjärnor. Av boksidor, lim, sax och snöre och gamla julgranskulor. Och varje liten stjärna blir ett äventyr, varje kula en påminnelse om den där hösten, när varje dag var ett nytt kapitel i historien om Hogwarts, trollkarlar och the boy who lived.









Lucia




Lucia.
Bakar pepparkakor och väntar på mörkret. Tar lyktan med och så korgen med kakor. Går och knackar på hos grannarna. Önskar god Lucia. Bjuder på kaka. 
Tänker på henne som dog för sin vilja att leva sitt liv på sitt sätt. För vidare hennes tradition i det lilla. På eget sätt.







Luciabak










söndag 8 december 2019

ylletröja för vinterdragiga hemmadagar




Så blev den färdig. Ylletröjan till vintern. Tunn och lätt. Men varm. Blir skön att ha i dragiga rum när kylan drar in med vinterväder och ruskstormar. Stickad i mörkbrun ull från ålandsfår alldeles nära. Stickad mestadels på rundsticka nr 5,5. Med mycket luft mellan maskorna.











lördag 7 december 2019

Vid pianot











Vinterfönster



Sitter och klipper i soffan framför brasan.  
Viker. Klipper. Viker. Klipper.
Viker upp. 
Stjärnor och flingor får liv i pillriga händer.
Samlar ihop och sätter upp.
Vinterfönster i hallen
när snön verkar låta vänta på sig.









 

onsdag 4 december 2019

Edith Södergran



Tar fram nött bok, tummad genom årtiondena.
Läser igen. Och igen. Ett liv så kort men intensivt.
En människa så spännande att läsa.
Texter fulla av liv, död, kärlek, passion. 


I

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

III

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken. 




Edith Södergran
Samlade dikter 




kärleksbrev från då



Hittar bland alla foton i lådan. Undrat vart det tog vägen. Ett slags kärleksbrev från då. När kärleken var ung och längtan var stor när en var här och den andra där. Gömt och hittat i väskan på väg till ett läger. Nånstans i en Ung Vänster-lokal mellan Eskilstuna och...ja, dit jag inte minns men var på väg.







måndag 2 december 2019

Fågeltämjaren




 Decemberdag med nästan klar himmel efter veckor av tunga moln.
Sjukstuga i huset. Snor som rinner. Hostor som skräller. Och en rastlös unge som vill vara frisk och ta bussen in till stan. Helst igår. 
Gör te och varm choklad. På med ylle i lager på lager. Mössor. Filtar. Vinterjackan.
Ut i gungan i asken. Andas frisk decemberluft. Få lite sol på pannan då och då. Och läsa ut boken. Fågeltämjaren. Den andra boken i serien om Miranda och Syrsa. Om ögonstenen. Ont och gott. Nordisk fantasivärld fylld av märkliga växter och djur. 
Läser. Andas. Vilar.




Fågeltämjaren av Karin Erlandsson







söndag 1 december 2019

första december



Första december. Första advent. 
Decemberspiralen fylld av ljus. Ett för varje dag fram till jul. 
Gammelmormors adventsstake. 
Nybakta lussebullar just från ugnen. Nybakade pepparkakor som doftar i hela huset. Solen har gått ner på den första dagen i december och första adventsljuset är tänt.










tisdag 26 november 2019

vara i flöde




Stämmer gitarren. Övar. Stämmer.
Vill bli bra på allt det världsliga;
musiken. skådespeleriet. sångerna.
Har bestämt sig för att alltid stå på scen, 
Läsa manus. Stå framför kameran. Öva ackord. Öva texter.
Vara i flöde.








Min kärleks höga visa



"Redan länge har jag varit försiktig,
frågat:
-Är denne man sänd av Gud?
Nu frågar jag även:
-Är han en människa som jag vill
öppna min ensamhets grind för, 
låta honom stiga in i min ödemark,
störa den långsamt fravuxna
naturenliga oordningen därinne,
betrakta de fridlysta växterna,
de ljusskygga fåglarna,
lämna sina spår på den sumpiga stigen,
sin lega i gräset,
sin änglabild på mitt innerstas skare. "


Eeva Kilpi
Min kärleks höga visa





ett liv ifrån henne







Hon skrev: jag är ett neutrum.
Jag säger: jag är en kropp
och den tar
all min kraft 
bara genom att finnas till

Hon skrev: jag är ett neutrum
och jag svarar henne
ett liv ifrån varandra
jag är en kropp
vars hela existens
hänger på en tråd
av trötta                 
               mitokondrier








"Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum."

-Vierge Moderne-
Edith Södergran
ur Dikter 1916








#ME/CFS
#närkroppensägernej
#millionsmissing


fredag 22 november 2019

Frankenstein




Så åker han på sitt första egna uppdrag. Alldeles själv, med bara boken och kostymen. Hösthögläsning. Spökläsning.
Och han förvandlas till Victor Frankenstein.
Nerblodad av sin kärestas blod från bröllopsnatten då monstret till slut tog henne. Ikväll berättar han sin historia. Hur han intresserad av naturens underverk, liv och död, skapade en varelse av likdelar, väckte den till liv, och sen skräckslagen lämnade den åt sitt öde. Och sitt eget öde som han snart blev varse. Ikväll. Någonstans på Åland.





Frankenstein. Mary Shelleys historia bearbetad och nerkortad av Gertrud Malmberg och Lars Oluf Kolsrud