Nyårsafton på Roberts och husets alla unga har dragit på kalas någon annanstans. Firar nyår med brasvärme och favoritglass. Med böcker och film. Och när tolvslaget närmar sig kryper vi ner under täcket. Öppnar fönstret. Och skålar i kombucha medan vi kikar efter det nya året när det glider in över natthimlen.
När kroppen säger nej och gamla traditioner får bytas ut mot nya. Annorlunda. Men inte alltid sämre.
Decemberfödelsedag igen. Och han fyller sjutton år. Tiden går sin strida ström och små barnafötter blir stora. Mamman blir nostalgisk och tänker på ett litet nyfött knyte i gungstolen en kall juldagsnatt för sjutton år sen. Kalasmorgon nu och kalas hela dagen.
"I had feelings of affection, and
they were requited by detestation and scorn. Man! you may hate, but
beware! your hours will pass in drear and misery, and soon the bolt
will fall which must ravish from you your happiness forever. Are you
to be happy while I grovel in the intensity of my wretchedness? You
can blast my other passions, but revenge remains- revenge, henceforth
dearer than light or food! I may die; but first you, my tyrant and
tormentor, shall curse the sun that gazes on your misery. Beware; for
I am fearless, and therefor powerful. I will watch you with the
wiliness of a snake, that I may sting with its venom. Man, you shall
repent of the injuries you inflict." -Frankenstein chapter 20
