hur humlen klättrar över väggen

 

kan jag skriva till mig
hur humlen klättrar över väggen
hur hjärtstillans rötter
dricker
av vattnet jag vill ge den
och hur brunörten slår rot
i rabattens kanter

med stygn
vårdar jag min trädgård
en trådarnas trädgårdsmästare
medan jordgubbsplantorna
förvildas
under syrenbuskarna
och skuggan vilar
under plommonträden

kan jag skriva till mig
en trädgård
vild och vacker
som en vårmorgon
i gammal granskog
där linnean just knoppas
och luften sjunger av vind och förväntan

min väntan
min trädgård
mina trådar

skriver till mig
min trädgård

High School graduation

 

Ingen stor ceremoni, men tårtfrukost och blommor och presenter; graduation DIY liksom. 

High school på distans från Clonlara School. Planera, genomföra och avsluta varje kurs på egen hand med stöd av föräldrar och kontaktperson på skolan. Inte alltid helt enkelt för nån som hellre följer flödet än planerar, men nu jäklar är alla fyra åren avklarade och vi har en High School Graduate i familjen. 

Grattis Lukas och må din väg kantas av kärlek, glädje, och möjligheter att växa livet igenom.

 

 

 

https://clonlara.org/

 

 

 

 

 

lägg ditt öra mot jorden

 

lägg ditt öra
mot jorden
och
lyssna till gråten
som bara kan höras
av sorgbrutna hjärtan

viskande
når den ytan
svagt kvidande
mellan tunga andetag

människan
en gång i symbios

händer kunde bara gräva
så djupt

kunde bara bära så mycket
i sina armar

lämnade bara liv
i sitt spår 

 

 

I snårskogen
en strimma ljus på din bleka kind
årmiljoner av droppar
under mossbeväxt stenmark

 

alldeles nära
klagande från kalhuggen jord
vinterns sista flingor över låga stubbar
som sårskorpor
över varande sår

Pi-day

 

May I have a large container of coffee?

3.141592653589793238462643383279502884197169399375105820974944592307816406286 208998628034825342117067982148086513282306647093844609550582231725359408128481 117450284102701938521105559644622948954930381964428810975665933446128475648233 786783165271201909145648566923460348610454326648213393607260249141273724587006 606315588174881520920962829254091715364367892590360011330530548820466521384146 951941511609433057270365759591953092186117381932611793105118548074462379962749 567351885752724891227938183011949129833673362440656643086021394946395224737190 702179860943702770539217176293176752384674818467669405132000568127145263560827 785771342757789609173637178721468440901224953430146549585371050792279689258923 542019956112129021960864034418159813629774771309960518707211349999998372978049 951059731732816096318595024459455346908302642522308253344685035261931188171010

och vidare.....

 

 

 

 

 

 

sin, cos och en himla massa nollor

 

När high school-studenten förklarar fysik för liten bror.

Musikvardag

 

 Musik i köket en måndag i mars. 

Någon sitter i studion, någon spelar i köket, och någon gör musik på datorn. 

Överallt bubblar det av toner och texter och skaparverkstad.

Musikprat. Musikuppspelningar. Musikdiskussioner.

Vardag i punkhuset på Roberts.

 

 

 

 

 

När morfarn fyller sextifem

 

 

När morfarn fyller sextifem och brorsorna har väntat i flera år på att få spela in en låt. 

Ner i replokalen och öva. Sen upp i huset och spela in. 

Och morfarn får en hälsning han inte kommer att glömma. 

vinternatt över bottenhavet

 

natt på  

den 60:e breddgraden

och mörkret

så massivt att det går att skära

med kniv

vintern som kom

till slut

polarvirveln

som kollapsade

och i dess kölvatten

snön

som yrde

som i en glaskupa

natten ung

kall

och utanför mitt fönster

lejonet

i vilande majestät

mot en stjärnklar himmel

vinternatt över bottenhavet

under snötäckt hustak

tomheten påtaglig

i drivor under golvet

 

tystnaden

öronbedövande

 

jag har varit här

förut

och kommit hem

semmeldag

 

 

 

Semmeldag i punkhuset på Roberts. 

Hembakta experimentsemlor framför februaribrasan. 

Gräddiga fingrar. Gräddiga kinder. Och gräddig näsa på pappan. 

Allt som hör en semmeldag till och lite till.

 

Singularity

 

Singularity

by Marie Howe

Do you sometimes want to wake up to the singularity
we once were?

so compact nobody
needed a bed, or food or money —

nobody hiding in the school bathroom
or home alone

pulling open the drawer
where the pills are kept.

For every atom belonging to me as good
Belongs to you.   Remember?

There was no   Nature.    No
 them.   No tests

to determine if the elephant
grieves her calf    or if

the coral reef feels pain.    Trashed
oceans don’t speak English or Farsi or French;

would that we could wake up   to what we were
— when we were ocean    and before that

to when sky was earth, and animal was energy, and rock was
liquid and stars were space and space was not

at all — nothing

before we came to believe humans were so important
before this awful loneliness.

Can molecules recall it?
what once was?    before anything happened?

No I, no We, no one. No was
No verb      no noun
only a tiny tiny dot brimming with

is is is is is

All   everything   home

https://www.brainpickings.org/2020/04/23/singularity-marie-howe-animated/

Anna Karenina

 

Samlar på klassiker en stund. Leo Tolstojs Anna Karenina i tre band från klassikerhyllan på emmaus. Februari utanför fönstret och medan dagarna långsamt blir längre följer jag Karenina, Levin, Karenin, Vronskij och Sjtjerbatskaja i ett realismens 1800-talsryssland.

"Men hon tog inte blicken från den andra bilens hjul. Och exakt i det ögonblick när mittpunkten mellan hjulen drog sig i nivå med henne, kastade hon bort den röda väskan och drog huvudet tillbaka i axlarna, föll på hennes händer under bilen och med en lätt rörelse, som om hon skulle stiga omedelbart, föll på knä. Och för tillfället blev hon skräckslagen över vad hon gjorde. "Var är jag? Vad gör jag? Vad för?' Hon försökte resa sig, kasta sig tillbaka, men något enormt och skoningslöst slog henne i huvudet och drog henne ner på ryggen. "

Anna Karenina, tredje bandet, sid 259

 

 

Runebergsdagen

Jag satt där tyst och hörde på,

och intet ord förspilldes

och natten hunnit halvt förgå,

när jag från honom skiljdes;

han följde mig till tröskelns rand

och tryckte glatt min bjudna hand

 

Sen sågs han aldrig mera nöjd,

om han ej mig fick skåda;

vi delte sorg, vi delte fröjd,

vi rökte vapnet båda.

Nu var han gammal, jag var ung,

jag blott student, han mer än kung

 

De sägner här i sång jag satt,

från gubbens läpp de stamma,

jag hört dem mången stilla natt

vid pärtans matta flamma,

de tala några enkla ord,

tag mot dem, dyra fosterjord.*

 

Runebergdagen. Bakar runebergstårta. Sätter  ett ljus i fönstret och läser ur Fänrik Ståls sägner. 

Poesi. Historia, myt och kulturarv. 

Medan brasan sprakar i kaminen och snön gnistrar i februarisolen där ute.

 

 

 

 

*Ur Fänrik Stål, Fänrik Ståls sägner

J. L Runeberg