Holding Up The Universe

Om att våga vara sig själv. Att vara den du vill vara. Om att få ta skit för att du vågar. Och om att göra om dig till någon annan för andras skull, men sen bestämma dig för att våga vara dig själv ändå. Om att dansa. Om kärlek. Och om ansiktsblindhet.

Holding up the universe. Av Jennifer Niven.

Underjorden

Nyår på Roberts.

Vila

Vilar en stund när nyårskvällen börjar kännas lång. 

Vilar med nål och tråd. Pärlor och skrot. 

Stygn. Efter. Stygn. Långa rader. Fyller ut och berättar. 

Vilar en stund och låter känslor bygga bilder. Som växer fram. Långsamt med varje nålstick. 

Ljus och mörker. Överallt och inuti. Stygn. Som talar genom och till handen som syr. 

Vilar i henne.

Vinterträdgård

Vinterträdgård. Vintervila. Vintergröna och vinterlera. Trädgård i vila. I väntan på våren.

Liten F och kaninskrutt

 Liten Frode med hundkaninen. Den där lilla vita, lurviga. Som är som ingen annan kanin vi nånsin träffat. Knasig. Kul. Egensinnig. Som alltid vill vara med. Sova i famnen. Hänga med där det händer. Och som vaktar gården när vi inte är hemma. Kära små knäppa varelser. Båda två.

Vintersådd

Höstsådden som blev vintersådd när dagarna gick fort och tiden aldrig tycktes räcka till. Fröna i jorden till slut. Dårört. Belladonna. Lungört och Flenört. Mandragora. Lakritsrot. Gråmalva. Vallört. Blodtopp.
Gömda i jorden. Vattnade. Väntan. Låta kylan göra sitt. Låta vintervilan gno fröskalen mjuka. Sen. Låta vårsolen värma. Väcka. Och vänta på små plantor.