lördag 21 december 2019

Himmel


Det skulle ha börjat med: himmel.
Ett fönster utan fönsterbräda, fönsterkarmar,
fönsterruta.
En öppning och ingenting utanför den,
men öppen på vid gavel.

Jag behöver inte vänta på en vacker natt,
eller sträcka på halsen
för att se närmare på himlen.
 Himmel har jag bakom ryggen, i min hand,
på ögonlocken.
Himlen omsluter mig tätt
och lyfter mig från botten.

Inte ens de högsta bergen
är närmare himlen
än de djupaste dalarna.
På inget ställe finns det mera himmel 
än på något annat.

Molnet är lika hänsynslöst
igenfyllt av himmel som graven.
Mullvaden har en likadan himlafärd
som ugglan med vaggande vingar.
Ett ting som faller i avgrunden
faller från himmel till himmel.

Luckra, flytande, klippiga,
flammande och flyktiga
sjok av himmel, smulor av himmel,
fläktar av himmel och drivor.
Himlen är allestädes snärvarande
även i mörkret under huden.
Jag äter himmel, jag utsöndrar himmel.
Jag är en fälla i fällan,
en bosatt bosättare,
ett famnande famntag,
en fråga som svar på en fråga.

Uppdelningen i himmel och jord
är inte det riktiga sättet
att tänka på denna helhet.
Den låter mig bara överleva
på en exaktare adress,
lättare att hitta
om någon söker mig.
Mitt signalement är 
förtjusning och förtvivlan.


Wislawa Szymborska
"Himmel"
Ur diktsamlingen Utopia





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar