Stockholmsspelning

Hemoglobin drar till Stockholm. Spelar på punkkväll på Melody Box på Hökmossen. Förberedelserna är klara och färjan väntar. Bara fixa sminket en gång till. Och gänget är redo för  ett dygn av Stockholmsliv och stadsluft.

The conference of the birds

På väg in i besynnerligheten igen.

Äntligen kom nästa bok i serien

och den här gången tänker mamman läsa ut boken själv först. 

Och sen högt för dem som vill lyssna.

För vem kan vänta i över en vecka tills ungen kommer hem när boken redan ligger i soffan och väntar!

asken därute

Asken där ute

och jag står

under det kala grenverket

låter mina rötter

gräva sig djupt ner i

den svarta jorden

Mina underjordiska livstrådar

surrar sig fast

om askrot

ekrot

och rönn

letar sig fram under tjälen

ner

ett med livet runtomkring

The Ten Thousand Doors of Januari

"There was no room, it turned our, for little girls who wandered off the edge of the map and told the truth about the mad, impossible things they found there."

De där historierna.
Som liksom lever sitt eget liv och slingrar sig omkring en som en varm sommardag och som tar fart och flygger fort fort uppåt, iväg.

En historia om dörrar. Om dörrar. Om portaler till nya världar. Om kärlek som reser genom tusen världar för att hitta hem. Om ordens kraft och det skrivnas magi. Om att vara annorlunda och fel och för mycket. Om att vara på fel ställe. I fel värld. Om att drömma sig fri och komma hem.

"And now: I curl in the belly of The Key, writing by the silvertounged light of the full foreign moon. The wood smells of cloves and tannin and juniper wine. It smells of sunsets on strange horizons, of nameless constellations and spinning compass needles and the forgotten borderlands at the edge of the world."

The ten thousand doors of Januari.

Av Alix Harrow

Saker jag tagit för givet II

Att sitta upp.

Den känslan. När skovet släpper och kroppen vill sitta upp en stund i soffan igen.

#me/cfs

#millionsmissing

#närkroppensägernej

Nästa unge reser mot vintern

Så åker den andra ungen också. Mot snö och sol och vinterkul med vännerna. Lång resa för sig själv, precis som han ville ha det. Och mamman sitter hemma och biter på naglarna tills ungen ringer och har klarat av den största delen av resan och snart är framme. Och minns de egna resorna i tonåren. Ensam på tåg och buss med bara böcker som sällskap. Och frihet. Klara sig själv och vara bara sin egen.

Saker jag tagit för givet

Promenader.

Som jag längtar efter stunder i skogen.

#närkroppensägernej

#me/cfs

#millionsmissing

med varm choklad i den ena handen och evigheten i den andra

Sitter en stund under asken med solen som sällskap.

Tittar ut över vintergrå trädgård 

med varm choklad i den ena handen

och evigheten i den andra.

Tänker på vara och varande

på vad som blir kvar

på vem en människa kan vara

när alla lager skalats av

och bara det nakna självet

finns kvar.

Lyssnar på vilsna småfåglar som sjunger om vår

om solsken och gröna vidder

fast solen ännu står lågt

och kylan när som helst kommer att knacka på dörren och kräva sig in.

Det hänger ett rep

från en gren

en livlina

eller en gunga att svinga sig i

om man tittar noga kan man se

att det räcker ända upp i toppen

och att toppen 

räcker långt ovan molnen

Vem är hon

som kan svinga sig högt

gunga hur långt som helst

och se över trädtopparna

Medan varmchokladen svalnar i min ena hand

och evigheten växer i min andra

lyser solen

som aldrig förr

genom vintervit himmel

och när jag reser mig

för att gå

håller hon min hand en stund.

Allt blir bra.

 #närkroppensägernej

#millionsmissing

#ME/CFS

på väg till vintern

På väg till stan för övernattning.
Sen till bussen. Och båten.
Ska resa över havet. Och sen tvärs över ett land.
Till vintern.
Med snowboard och varma vantar.
Väskan full med mackor.
Så ska han resa hela dagen
och komma fram till vinter och snö
och backåkning
i två långa sköna veckor.

Seven days of rest.

Diversity.

Mångfald.

Essence of diversity

Mångfald. Plats för alla. Av allt. Plats för alla känslor inuti. Alla växter i skogen. Alla människor. Unga. Gamla. Mörkhåriga. Ljushåriga. Grönögda. Brunögda. Plats. På jorden och i våra medvetanden. Att inte göra skillnad. Att låta alla bitar av allt falla på plats i livsväven och välkomna olikheter likväl som likheter. Att känna empati för den du inte kommer överens med. Att känna medkänsla också för det som skrämmer. Eller som verkar obegripligt. Att allt har en plats även om vi inte just nu förstår den. Att varje insekt, djur och växt har en plats där den föds, gror, växer. Även om den inte verkar vara till någon nytta. Allt behövs. Har en plats. Och vi släpper in, förstår, och känner att den platsen tillhör var och varenda varelse där den lever. Vi har överflöd. Alla har plats. 

Det finns för alla det den behöver. Om ingen tar mer än det som räcker.

encounter diversity

experience diversity

expression of diversity

empath diversity

evolution of diversity

envision diversity

 "Seven days of rest is an annual global event that takes place the first week every year. The aim of the event is to begin the new year by co-creating a global unified field of intention and experience dedicated to the healing and replenishment of the planet and all it´s inhabitants."

Seven days of rest

Born free

Så kom den i brevlådan. Boken vi väntat på att få se. Efter dagarna med konstnärsbesök, foto och unschoolingprat för en halv evighet sen. Efter långa samtal över koppar med te, promenader i trädgården och i soffan sena vårkvällar i maj.  Många varför, hur och om. Bilder på små barn och älskad trädgård. Frågor, svar och minnen som kommer tillbaka. I en bok med unschoolingens kärna ur fotografens perspektiv. Tack Una för att du satte ord och bilder på unschooling på ett så självklart sätt.

Hela utställningen Born Free, och fler av Unas utställningar finns att se på http://unaline.org/

 Mer om Unas besök på Roberts på Beppe, fotografen och kameran.html

 

liten röd läderbok

Plockar fram återbrukade skinnbitar från kofferten i hörnet. 

(Bakom julgranen. Får barr i tårna. )

Sax och lim. Papper från stora rullen till inlaga. 

Papperskniven. Dubbelvikt tidningsomslag till pärm.

Viker till inlagan. Binder ihop. Skinnet över pärmen. Inlagan inuti. 

Limmar. Fäster. Ett band i ryggen för att hålla reda på sidorna.

Håller hårt en stund så att det inte släpper.

Limmar fast förstasidan. Och sistasidan.

Lägger i press en stund.

Och sen. Klart. 

Och den oslagbara känslan att skriva i  egenbunden bok.

stor unge och liten kanin

Stor unge och liten kanin.

En stund i soffan.

 Mellan musikproduktion och tunnelgrävande.

❤