Sitter en stund under asken med solen som sällskap.
Tittar ut över vintergrå trädgård
med varm choklad i den ena handen
och evigheten i den andra.
Tänker på vara och varande
på vad som blir kvar
på vem en människa kan vara
när alla lager skalats av
och bara det nakna självet
finns kvar.
Lyssnar på vilsna småfåglar som sjunger om vår
om solsken och gröna vidder
fast solen ännu står lågt
och kylan när som helst kommer att knacka på dörren och kräva sig in.
Det hänger ett rep
från en gren
en livlina
eller en gunga att svinga sig i
om man tittar noga kan man se
att det räcker ända upp i toppen
och att toppen
räcker långt ovan molnen
Vem är hon
som kan svinga sig högt
gunga hur långt som helst
och se över trädtopparna
Medan varmchokladen svalnar i min ena hand
och evigheten växer i min andra
lyser solen
som aldrig förr
genom vintervit himmel
och när jag reser mig
för att gå
håller hon min hand en stund.
Allt blir bra.
#närkroppensägernej
#millionsmissing
#ME/CFS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar