Böckernas bokslut 2022.
130 böcker. 43 807 sidor.
Längsta boken var Blakes samlade dikter, 1072 sidor, kortast var Li Österbergs Med andra ögon, 92 sidor.
(Egentligen var åters böcker 131, men en bok fanns inte i Goodreads databas). Kortast 96 sidor, längst 1072. Många klassiker, och jag är inte imponerad. En del av dem förtjänar verkligen att läsas om och om igen, men andra har fått mig att undra hur de kunnat bli odödliga. Dostojevskij hör till de förra. Jag gillar verkligen det mörka och dystra i rysk litteratur. Vardagsrealismen. Men jag gillar också den latinamerikanska magiska realismen. En bok som verkligen dröjde sig kvar var Mc Carthys The road. Svart och tung, men ett mjukt och vackert språk. Ray Bradbury läser jag igen och igen. Something wicked this way comes var nervretande. Alcotts Little women fick jag tvinga mig igenom. Mark Twain kommer jag absolut inte överens med. Och Jane Austen tycker jag faktiskt mest är långtråkig att läsa. Emmi Itärantas Minnet av vatten var en annan av böckerna som dröjt sig kvar. Diana Gabaldons Outlander sträckläste jag och ville inte lägga den ifrån mig. Jag kom aldrig in i netflixserien, men första boken var riktigt bra. (Så nu MÅSTE jag ju se serien i alla fall såklart. Och fortsätta läsa de följande 9 eller så böckerna i serien...). Jag gillar Jack Londons språk och Nabokov är en författare jag vill läsa mer av.
I år har jag lovat mig själv att inte läsa lika många böcker. Jag har ju stickningen också nu när jag orkar mer igen ; ) Fast jag har förstås en hel drös med tegelstenar som ligger och väntar på att bli lästa. Neil Gaiman. Deborah Harkness. George Eliot. Tolstoy. Mera Dostojevskij. Men först ut blir Eleanor Cattons The Luminaries.
https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2022/83677158?utm_source=fb
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar