Letat hela vintern efter yllelinnet nånstans i garderoben. Hittar ingenstans. Saknar varmt ylle mot vinterfrusen hud. Lite strävt. Friktion. Varmt. Hittar garnnystan av åländsk ull bland högarna av garn. Stickar några dagar. Glömmer bort. Stickar lite till. Och när vintern skrattande återtar mark, träd och luft i marsljuset hänger linnet färdigt på tork över spisen. Kryper långt in i det. Känner det fästa som hud. Och tänker att det sitter där det sitter tills majvärmen lockar det av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar