När morfarn fyller sextifem

 

 

När morfarn fyller sextifem och brorsorna har väntat i flera år på att få spela in en låt. 

Ner i replokalen och öva. Sen upp i huset och spela in. 

Och morfarn får en hälsning han inte kommer att glömma. 

vinternatt över bottenhavet

 

natt på  

den 60:e breddgraden

och mörkret

så massivt att det går att skära

med kniv

vintern som kom

till slut

polarvirveln

som kollapsade

och i dess kölvatten

snön

som yrde

som i en glaskupa

natten ung

kall

och utanför mitt fönster

lejonet

i vilande majestät

mot en stjärnklar himmel

vinternatt över bottenhavet

under snötäckt hustak

tomheten påtaglig

i drivor under golvet

 

tystnaden

öronbedövande

 

jag har varit här

förut

och kommit hem

semmeldag

 

 

 

Semmeldag i punkhuset på Roberts. 

Hembakta experimentsemlor framför februaribrasan. 

Gräddiga fingrar. Gräddiga kinder. Och gräddig näsa på pappan. 

Allt som hör en semmeldag till och lite till.

 

Singularity

 

Singularity

by Marie Howe

Do you sometimes want to wake up to the singularity
we once were?

so compact nobody
needed a bed, or food or money —

nobody hiding in the school bathroom
or home alone

pulling open the drawer
where the pills are kept.

For every atom belonging to me as good
Belongs to you.   Remember?

There was no   Nature.    No
 them.   No tests

to determine if the elephant
grieves her calf    or if

the coral reef feels pain.    Trashed
oceans don’t speak English or Farsi or French;

would that we could wake up   to what we were
— when we were ocean    and before that

to when sky was earth, and animal was energy, and rock was
liquid and stars were space and space was not

at all — nothing

before we came to believe humans were so important
before this awful loneliness.

Can molecules recall it?
what once was?    before anything happened?

No I, no We, no one. No was
No verb      no noun
only a tiny tiny dot brimming with

is is is is is

All   everything   home

https://www.brainpickings.org/2020/04/23/singularity-marie-howe-animated/

Anna Karenina

 

Samlar på klassiker en stund. Leo Tolstojs Anna Karenina i tre band från klassikerhyllan på emmaus. Februari utanför fönstret och medan dagarna långsamt blir längre följer jag Karenina, Levin, Karenin, Vronskij och Sjtjerbatskaja i ett realismens 1800-talsryssland.

"Men hon tog inte blicken från den andra bilens hjul. Och exakt i det ögonblick när mittpunkten mellan hjulen drog sig i nivå med henne, kastade hon bort den röda väskan och drog huvudet tillbaka i axlarna, föll på hennes händer under bilen och med en lätt rörelse, som om hon skulle stiga omedelbart, föll på knä. Och för tillfället blev hon skräckslagen över vad hon gjorde. "Var är jag? Vad gör jag? Vad för?' Hon försökte resa sig, kasta sig tillbaka, men något enormt och skoningslöst slog henne i huvudet och drog henne ner på ryggen. "

Anna Karenina, tredje bandet, sid 259

 

 

Runebergsdagen

Jag satt där tyst och hörde på,

och intet ord förspilldes

och natten hunnit halvt förgå,

när jag från honom skiljdes;

han följde mig till tröskelns rand

och tryckte glatt min bjudna hand

 

Sen sågs han aldrig mera nöjd,

om han ej mig fick skåda;

vi delte sorg, vi delte fröjd,

vi rökte vapnet båda.

Nu var han gammal, jag var ung,

jag blott student, han mer än kung

 

De sägner här i sång jag satt,

från gubbens läpp de stamma,

jag hört dem mången stilla natt

vid pärtans matta flamma,

de tala några enkla ord,

tag mot dem, dyra fosterjord.*

 

Runebergdagen. Bakar runebergstårta. Sätter  ett ljus i fönstret och läser ur Fänrik Ståls sägner. 

Poesi. Historia, myt och kulturarv. 

Medan brasan sprakar i kaminen och snön gnistrar i februarisolen där ute.

 

 

 

 

*Ur Fänrik Stål, Fänrik Ståls sägner

J. L Runeberg