Visar inlägg med etikett upptäckarturer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett upptäckarturer. Visa alla inlägg

måndag 20 januari 2020

Nästa unge reser mot vintern



Så åker den andra ungen också. Mot snö och sol och vinterkul med vännerna. Lång resa för sig själv, precis som han ville ha det. Och mamman sitter hemma och biter på naglarna tills ungen ringer och har klarat av den största delen av resan och snart är framme. Och minns de egna resorna i tonåren. Ensam på tåg och buss med bara böcker som sällskap. Och frihet. Klara sig själv och vara bara sin egen.





söndag 30 juni 2019

Punka i Tölöviken





Fixar punka vid vattnet i Tölöviken.  Ungar som kollat in skejtparken alldeles nära. Mamman som tagit cykeln till affären. Tappar bort varandra. Försöker hitta, frågar vägen och går nog åt rätt håll. Möts under träden. Vilar en stund. Hjälps åt att laga punka. Vattenmelon. Äppelmust. Och fåglarna som pratar i trädkronorna där ovanför.





fredag 22 februari 2019

Fartvindar och upptäckarturer



 Med körkortet i fickan och bensin i tanken. Tar med liten bror på tur. Nu kommer den att gå långt, bilen han köpt. Till vänner. Till jobb. Till sommarläger och upptäckardagar i andra länder. Redo för världen. Och liten bror följer med och känner på fartvinden.





may I hold wildflowers



"May I be as the one who weaves the cloth
in a forest, deep hidden.
May I sit at the work, uninterrupted.
And may I remain an outcast, if that is what it takes.
May I know the seasonal procession in my spirit and
in my body, celebrate cross quarters, solstices and equinoxes.
May each Full Moon find me looking upwards, at trees
outlined on luminous sky.
May I hold wildflowers. May I cup them in my hand.
May I then release them, unpicked,
to live on in abundance.
May my friends be of the kind who are at ease with silence.
May they and I be innocent of pretension.
May I be capable of gratitude. May I know
that I was given joy, like mother´s milk.
May I know this as my dog does, in her bones and blood.
May I speak the truth about happiness and pain
in songs that sound of the scent of rosemary,
as everyday and ancient, kitchen-herb strong.
May I not incline to self-righteousness or self-pity.
May I approach the high earthworks and the stone circles
as fox or moth,
and disturb the place no more than that.
May my gaze be direct, and my hand steady.
May my door be open to those who dwell outside wealth
and fame and privilege.
May those who have never walked barefoot never find the
        path
that leads to my door.
May they be lost on the labyrinthine journey.
May they turn back.
And may I sit beside the fire in winter
and see in the glowing logs what is to come,
yet never feel the need to warn or advise, unasked.
May I sit upon a plain wooden chair, in true contentment.
May the place where I live be as the forest.
May there be trackways where there are caves and pools
and trees and flowers, animals and birds,
all known to me and revered, loved.
May my existence change the world no more nor less
than the gusting of wind, or the proud growth of trees.
For this, I go in cast-off clothes.
May I keep faith, always.
May I never find excuses for the expedient.
May I know that I have no choice, and yet still make the
         choice
as the song is made, in joy, and with consideration.
May I make the same choice every day, again.
When I fail, may I know forgiveness for myself.
May I dance
naked, unafraid to face my own reflection."


"Resolution of a witch"
Rae Beth, -Hedgewitch-








tisdag 14 augusti 2018

Ungen på äventyr



Skickar iväg ungen på en lång resa. Ungen och hans vän reser ensamma över havet, ensamma på bussen ner i Sörmland, och sen många, många mil med bil. Västerut. Söderut. Österut. Och så norrut igen. Ska se Europa för första gången. Hitta på bus med andra föräldrar och munhuggas bak i bilen med andra brorsor.  Kramar om ungen hårt, hårt. Säger hejdå, vi hörs på telefon, och kom ihåg att gå direkt till bussen när ni kommer av båten! Gråter en liten skvätt. Minsta ungen drar på äventyr, och livet känns annorlunda och nytt.






onsdag 27 juni 2018

Botaniska trädgården




Botaniska trädgården i Lund.
Fågelliv. Vatten. Växthus från 1860. Vaktlar. Kakaoträd. Kaffeträd. Brödfruktsträd! Oändligt med blommor.
En plats att hålla hemlängtan borta en stund. Vila från stadsliv och människomyller. Trampa gräs och sitta under träd och låta dagdrömmar flyga fritt. Drömma om vaktlar. Små. Söta. I egen trädgård. Känna igen växtfamiljer och förundras över släktskap. Fika med ungen som ska åka ensam genom landet med tåg och vara borta i en halv evighet.
Dofta pioner och rosor. Umgås med läkemalvor och hjärtstillor. Valeriana. Och vara hemma en stund.







fredag 22 juni 2018

Liten stor skejtpark





Midsommarskejting i Lomma. Liten stor skejtpark en kort bit från havet. Sitter och stickar med solen i ryggen medan skejtungarna lär sig nya trick. Hittar lä och blir varm igen efter vindpinad picnic. Trivs. Som alltid i en fin skejtpark. Vila. Mitt i aktiviteten. Tänker att vi hittat ett smultronställe. Bestämmer oss för att snart åka tillbaka igen.






Midsommar vid ett annat hav





Midsommar vid ett annat hav. 
Lomma. På en blåsig strand
med utsikt över Malmö och Köpenhamn. 
Packar upp matsäcken. Midsommarmat kryddad med sand. Tårta och äppeldricka.
Havsdoft och vågbrus. Cumulusmoln på en klarblå himmel.
Reiki och vila. Fortfarande reströtta. På en resa som ännu just har börjat.






onsdag 20 juni 2018

Vända om och lyssna in




Framme i stan som ska vara hemma i nästan en månad. Där Beppen ska spela in TV-serie.
Lång resa bakom oss. Nya vyer, nya dofter.

På väg till stans centrum. Ingen lång promenad. 
Bara ett par små kilometer bort.
Ska hänga i skejtparken. Kolla in loppisbutikerna. Möta upp Beppen på väg hem. Får vända efter bara en liten bit. Resan har satt spår. Stress innan. En kropp som borde ligga hemma i hängmattan, men drar ut på resa istället. Säger nej. Kallsvettig. Svimfärdig. Ben som inte bär. Får vända om. Gå tillbaka. Ta bilen istället. Kommer dit vi skulle, men inte som vi tänkt. Blir en konstig tid i stan. Vill gå, promenera omkring och upptäcka. Men får ta bilen och hitta viloplatser istället. Måste lyssna igen. När kroppen säger nej.





#närkroppensägernej
#whenthebodysaysno
#me/cfs #millionsmissing 






lördag 16 juni 2018

Gränna skejtpark




Paus på resan. Hittar en skejtpark och tar ut brädan och kicken. Åker sig alldeles svettiga i värmen medan mamman blöter fötterna i strandkanten. Högsommarvärme med strålande sol. Sköna ramper. Bra åk. Hittar nya bekanta och äter matsäck. Vilar benen från långt sittande på resan.
Och lägger en skejtpark till till samlingen.







lördag 20 januari 2018

Vinterskog




I skogen. Tillbaka efter ganska länge. Sist var skogen förstörd av skogsmaskiner som grävt djupa sår i mark och mossa. Och hela skogen kändes som en kollaps. Gick därifrån och ville inte dit igen. På länge. Men nu. Dikena nästan helt igenvuxna. Marken full av blåbärsris och mossa igen. Under snön. Går ut och luktar på snön. Känner på den. Går och vilar under träden. Hittar träsket med tjock is. Skulle kunna åka skridskor där nu. Hittar den gamla kojan vi byggde. Går. Småpratar. Bus. I skogen igen. Njuter av lugn och vintervila.







söndag 5 november 2017

Norrköpings skejtpark




 På väg hem. Stannar till i Norrköping. För att hitta Norrköpings skejtpark. En park med bra rykte som scooteråkarna absolut vill testa. Trött mamma och trötta barn. Men ändå. När vi ändå är här... Frågar om vägen och hittar. Och scooteråkarna åker som om de inte alls åkt i två hela dagar redan. Med ny kraft av att vara i en ny spännande park. Medan mamman tar fram broderierna och lunchlådan och vilar en stund. Samlar tankarna efter en helg full av skejthall, människor, och promenader i solen.