Nästa unge reser mot vintern

Så åker den andra ungen också. Mot snö och sol och vinterkul med vännerna. Lång resa för sig själv, precis som han ville ha det. Och mamman sitter hemma och biter på naglarna tills ungen ringer och har klarat av den största delen av resan och snart är framme. Och minns de egna resorna i tonåren. Ensam på tåg och buss med bara böcker som sällskap. Och frihet. Klara sig själv och vara bara sin egen.

på väg till vintern

På väg till stan för övernattning.
Sen till bussen. Och båten.
Ska resa över havet. Och sen tvärs över ett land.
Till vintern.
Med snowboard och varma vantar.
Väskan full med mackor.
Så ska han resa hela dagen
och komma fram till vinter och snö
och backåkning
i två långa sköna veckor.

Höstvila

Med önskan om långa soliga höstdagar i gungan. Vintervänd mot solen som står lågt när den äntligen tittar fram bakom molnen. Yllefiltar. Fårskinn. Och flera lager yllekläder. Höstvila.

#närkroppensägernej

#whenthebodysaysno

#me/cfs #millionsmissing 

Höstdagjämning

Höstdagjämning. Äppelkalas. Skördefest. Tänker på årstidernas växling. På sommaren som obönhörligen passerat. På hösten som kom sådär smygande omärkligt som den brukar. På vinterns vila som kommer med kaminbrasor och iskalla morgongolv. Tänker på höstskördar. Vår egen och andra. Som kommer att ge oss att äta också i vinter.

Och såklart. Nybakad äppelkaka på nyplockad frukt. Eld i tunnan under stora kastanjen. Barnen som snart inte är barn längre som alltid älskat höstbrasor och vårbrasor, sommarbrasor och vinterbrasor. Pappan som fryser och måste lirkas ut. Och mamman som aldrig vill gå in.

Lilla skata

Liv. Död. Liv.

När mamman stannade hemma

Läger. Samma ställe, samma kära vänner som alla år tidigare. Många somrar med barnaminnen och kära återseenden. Familjen tränger in sig i bilen. Full av musik. Full av sommarnätter. Så många möten som väntar.  Så många kvällar vid brasan och musik i ladan. Samtal om att lära på sitt eget vis. Samtal om att leva tillsammans. Om unschooling. Om att våga. Och om allt annat mellan himmel och jord. Mamman vinkar av den här gången. Stannar hemma. Lyssnar på vinden. Lyssnar på tystnaden. Lyssnar på det alldeles stilla livet mitt i sommaren.

#närkroppensägernej

#whenthebodysaysno

#me/cfs #millionsmissing 

Midsommarcirkel

Jord. Eld. Vind. Vatten.

Lavender för läkning. 

Vänderot för ro. 

Småborre för att lyssna inåt, för kontakt med vårt undermedvetna.  

Malva för myckenhet och lycka. 

Och mynta för beskydd och för att hitta rätt.

Majträdgård

Majträdgård. När plommonträden just blommat ut och översvämmat marken med vita blad. När daggkåpan fällt ut sina kjolar och börjat blomma. När frösådd vallört äntligen, äntligen slagit ut för första gången och tulpanerna blommar röda som blod utanför dörren. Ålandsroten som så sakta börjar sträcka sig upp i ljuset, med stjälkar som snart kommer att vara människohöga. Valerianan som håller på att hämta sig efter den tidiga rotskörden för medicinskåpets tinkturer. Hjärtstilla, myntor, citronmeliss och järnört. Alla har de tagit fart av efterlängtad vårsol och trädgården som vilat har vaknat och människorna i huset med den.

vårvinterskörd

Den allra första skörden. 

Innan våren ens slagit ut i blom och solen ännu bara smälter snön
i de varmaste hörnen av trädgården. 

Jordärtskockor. Jordguldskockor.

Vårvinterträdgård

 

Vårvinter.
Och snön som legat som ett täcke av vila 

börjar ge vika för solstrålar och vårvindar som leker i trädgården. Gröna strån i söderhörn 

och här och där ett par små blad av blåsippa. 

I köksträdgården lovar rankspenaten färska blad
om bara några små veckor, daggkåpan öppnar försiktigt sina första blad, som för att känna efter, 

och läkemalvan, stark och öm, sträcker upp 

sina röda skott som fallosar i snön. 

Vårvinter.
Och löftet om att det kommer en sommar 

också i år har långsamt börjat gro.