fredag 28 februari 2020

tänker en ny historia för våra kläder




Tänker på kläder. 
På en ny historia. 
Som inte handlar om sprillans och senaste och mest glittriga, men skön och bekväm och älskad länge. Och kanske mest lagad och mest använd i garderoben. Tänker att  tanklöst handlande bidrar stort till den här civilisationens största problem, och tänker att det liksom inte räcker att bara beskylla och skamma.  Istället: titta nytt på trasigt och lagat.  

Tänker på kjolar som snart har mer lagning än originaltyg. På tröjor med revor som sitter ganska hippt och snyggt. Tänker på välstoppade sockor och broderade knän på barnabyxor.På att kläder kan bli konstverk med sina alldeles egna egenheter.
Längtar efter en tid när väl använda kläder inte ses som fattigt och fult och skämmigt, utan som häftigt och snyggt och smart. Eller bara helt okej.




#ennyhistoriaförvårakläder














tisdag 25 februari 2020

onsdag 19 februari 2020

tung i min hand




Blundar.
Faller tillbaka.

Slutna ögon
som stirrar mot väggen
rösten
som ekar tom
väsnas
i döva öron

och kanske
en doft
knappt där
redan försvunnen
styr mig tillbaka
jag vet
tillbaka
till modet
jag måste
veta

stenen
tung i min hand
som spricker

en grodd
ett hjärta

rötter som stilla
men ostoppbara
letar sig ner 

i mina fötter
en längtan
om fast mark
jord mellan tårna

i mina händer
värme
att fylla en kropp
hjärtat en sten
tung i min hand.







#myalgiskencefalomyelit
#mecfs
#närkroppensägernej








lördag 15 februari 2020

Soaring over black night skies





Lying in bed
thinking about long talks about love
life
death
about living
about processing
about letting go
mending things that broke
reliving to relieving
about finding the darkness within
finding the light within
and daring yourself to see both
acknowledge
and set free.

To Blythe
for being in my life (and in my mind)
even when I´m too tired to talk.









fredag 14 februari 2020

Mot England





på väg ut på resa
mot England
mot skumma små musikaffärer
second hand-butiker
caféer
british library
vänner
och 
London

Över havet. Över ett annat hav. 
Och sen väntar 
äventyret

Ha en underbar resa älskade ni.




 
.

onsdag 12 februari 2020

Saker jag tagit för givet III




Trappor.
Hur lång är inte vägen upp till sovrummet
när kroppen inte vill...









#mecfs
#millionsmissing
#myalgiskencefalomyelit
#närkroppensägernej

söndag 9 februari 2020

Om tiden inte finns






Börjar läsa och slås av hur vetenskap och poesi bara är två grenar av samma träd. 
Ger min in på en resa i fysikens underliga värld.

"I det ögonblicket blir boken till en flytande lavaström av såväl klara som dunkla tankar. Om ni fortfarande är med mig dåska jag föra er dit jag tror att vår nuvarande kunskap om tiden sträcker sig, till det  nattens vidsträckta, stjärnprydda hav som vi ännu inte vet något om"






lördag 8 februari 2020

Läkning







Hon står bortvänd.
Jag ser hennes fötter, stadiga på jorden.
Jag ser att hon har vuxit. Hon har blivit stark.
Omkring henne: Ljus.

Jag frågar henne vad som hänt.
Hon vänder sin om. Ler.
I hennes händer ljuskällan.
Du hade rätt, säger hon och ser på mig.
Du sa att allt skulle bli lättare att leva med och jag ser det nu.
Alla känslorna skulle finnas kvar, men jag behöver inte hålla fast i dem.
Jag är fri och jag kan låta känslorna komma och gå och fortsätta utan mig.
Du sa det.
Det är då jag ser det. Hon har läkt.
Att jag har gått med henne. Tagit hennes hand. Och gått ifrån.
Lämnat. Hämtat. Hämtat hem henne.
Och hon har kommit fram. Kommit hem.
Hon är fortfarande där djupt inuti, men hon är också här.
För när jag hämtade hem henne hämtade jag hem mig själv och vi blev starka.
Hon vet vem hon är. Hon vet vad hon är värd och vad hon kom hit för att göra.
Och sorgerna som tyngde henne lever kvar, men de har ingen vikt, ingen massa,
och kan inte hålla henne tillbaka. Hon är sin egen. Som jag är min.

Jag står en stund och ser på henne. Hon har något vilt över sig.
Något okammat och glittrande och jag blinkar som för att jag vill vara alldeles säker på hon är där, och just som jag tror att hon nästan inte är verklig kastar hon av sig koftan och klättrar upp i kastanjen. Sätter sig på den lägsta grenen och dinglar med benen.

Och då vet jag.
Hon är där nu helt och hållet.
Här.
Jag kommer inte att förlora henne igen.






tisdag 4 februari 2020

Sommarplaner



Telefonsamtal.
Och det är dags att börja läsa. 
Förbereda sig. 
För inspelningen i sommar.
Rollfiguren.
Historien.
Ser fram emot allt det där
som han ska vara med om igen.
Men just nu. I soffan framför brasan.
Och boken.








lördag 1 februari 2020

Ur död; liv




Februari. 
I jorden under oss
liv
återvänder till ytan
efter vintervila i kallt mörker
Ur höstens död
vårens liv

ur torra kalla rötter
små skott som spirar

ur frön som legat i ide under ytan
små rötter som gror

I mig
liv
när solen når mina vinterbleka kinder
och ropar också till mig att vakna
leva igen
krypa ur mitt vinteride
och gro

tid att släppa taget
låta dö
tid att göra plats för nytt

jorden; pånyttfödd
och jag med henne

ljuset; återvänt
och jag med det


gudinnan
också hon pånyttfödd
för att bära den groende våren 
i sitt sköte
för att bära
livet
i sin kropp

evigt kretslopp
död föder liv, 

ur död; liv