ingen plats för trasiga kroppar

 

 

 

Jag ville vara

bland rader av böcker

idag

men en bokmässor

är ingen plats

för trasiga kroppar

så jag kryper ner

i värmen

under täcket

med Sylvia Plath i ena handen

och Alix E Harrow

i den andra

Utanför: regnet som slår mot fönstret.

Det är november.

 

 

 

 

 

 

Imorgon

Imorgon

är jag ett

vrak

och du kommer att bärga

det du kan

mellan matlagning

och

allt det andra du måste göra

spillrorna som är jag

i sängen

gurkmeja

ingefära

och alla koppar te som ryms

innan eftermiddagen

längtar efter att göra

just det där

som är för mycket

imorgon

kommer du att bärga

vraket

idag

står luften stilla

håller andan

och väntar

tung i min hand

Blundar.

Faller tillbaka.

Slutna ögon

som stirrar mot väggen

rösten

som ekar tom

väsnas

i döva öron

och kanske

en doft

knappt där

redan försvunnen

styr mig tillbaka

jag vet

tillbaka

till modet

jag måste

veta

stenen

tung i min hand

som spricker

en grodd

ett hjärta

rötter som stilla

men ostoppbara

letar sig ner 

i mina fötter

en längtan

om fast mark

jord mellan tårna

i mina händer

värme

att fylla en kropp

hjärtat en sten
tung i min hand.

#myalgiskencefalomyelit
#mecfs
#närkroppensägernej

Saker jag tagit för givet III

Trappor.

Hur lång är inte vägen upp till sovrummet

när kroppen inte vill...

#mecfs

#millionsmissing

#myalgiskencefalomyelit

#närkroppensägernej

Saker jag tagit för givet II

Att sitta upp.

Den känslan. När skovet släpper och kroppen vill sitta upp en stund i soffan igen.

#me/cfs

#millionsmissing

#närkroppensägernej

Saker jag tagit för givet

Promenader.

Som jag längtar efter stunder i skogen.

#närkroppensägernej

#me/cfs

#millionsmissing

med varm choklad i den ena handen och evigheten i den andra

Sitter en stund under asken med solen som sällskap.

Tittar ut över vintergrå trädgård 

med varm choklad i den ena handen

och evigheten i den andra.

Tänker på vara och varande

på vad som blir kvar

på vem en människa kan vara

när alla lager skalats av

och bara det nakna självet

finns kvar.

Lyssnar på vilsna småfåglar som sjunger om vår

om solsken och gröna vidder

fast solen ännu står lågt

och kylan när som helst kommer att knacka på dörren och kräva sig in.

Det hänger ett rep

från en gren

en livlina

eller en gunga att svinga sig i

om man tittar noga kan man se

att det räcker ända upp i toppen

och att toppen 

räcker långt ovan molnen

Vem är hon

som kan svinga sig högt

gunga hur långt som helst

och se över trädtopparna

Medan varmchokladen svalnar i min ena hand

och evigheten växer i min andra

lyser solen

som aldrig förr

genom vintervit himmel

och när jag reser mig

för att gå

håller hon min hand en stund.

Allt blir bra.

 #närkroppensägernej

#millionsmissing

#ME/CFS

finnas

I soffan. Influensa. Som om det inte räcker med den trötta kroppen som ständigt säger nej.

Vill. Saker. 

Lyssna på Melissa på Alandica. Fick ställa in och ge bort biljetten.

Se teaterföreställningen med ungen. Nope

Följa med på prisutdelning med Darling. Redan glömt.

Bara vara på torget när Beppen spelar för matbanken.

Sitta på fik och dricka en kopp te med någon av dem jag längtar efter att prata med.

Ta bilen till affären.

Ta en promenad i skogen och lyssna på fågelprat och vindsus.

Gräva en stund i trädgården.

Bara vakna en morgon och känna att orken räcker för allt som lusten vill.

Finnas.

Vill.

Tar fram nål och tråd istället. 

Broderar längtan och trötthet och ledsamhet och frustration. Låter varje litet stygn bli en tår på stort och ödsligt tygstycke.
Bli former. Bli bilder. Finnas till.

#me/cfs

#närkroppensägernej

#millionsmissing

och du tar emot

Jag faller.

Och du tar emot.

Håller mig. Hårt.

Bärgar vraket efter stormen.

Samlar ihop resterna av det som fallit isär.

Limmar ihop sprickorna.

Håller mig med din kärlek.

Som jag höll dig när livet rasade omkring oss,

höll oss alla på mina axlar när du inte orkade gå.

Nu är det jag som faller

Och du tar emot.

#me/cfs

#närkroppensägernej

#millionsmissing

Höstvila

Med önskan om långa soliga höstdagar i gungan. Vintervänd mot solen som står lågt när den äntligen tittar fram bakom molnen. Yllefiltar. Fårskinn. Och flera lager yllekläder. Höstvila.

#närkroppensägernej

#whenthebodysaysno

#me/cfs #millionsmissing 

Ett liv sen

Maker space på bibban 2017

 

Ett liv sen. 

Det hade redan börjat, men jag visste det inte då. 
Innan jag blev kidnappad av en sjukdom som smög sig på när jag var trött och slut och ömtålig. 

Håller mig hemma. Försöker hitta en balans där jag inte bara överlever utan också trivs och utvecklas. Och kanske, kanske blir lite friskare med tiden.

#närkroppensägernej

#whenthebodysaysno

#me/cfs #millionsmissing

När mamman stannade hemma

Läger. Samma ställe, samma kära vänner som alla år tidigare. Många somrar med barnaminnen och kära återseenden. Familjen tränger in sig i bilen. Full av musik. Full av sommarnätter. Så många möten som väntar.  Så många kvällar vid brasan och musik i ladan. Samtal om att lära på sitt eget vis. Samtal om att leva tillsammans. Om unschooling. Om att våga. Och om allt annat mellan himmel och jord. Mamman vinkar av den här gången. Stannar hemma. Lyssnar på vinden. Lyssnar på tystnaden. Lyssnar på det alldeles stilla livet mitt i sommaren.

#närkroppensägernej

#whenthebodysaysno

#me/cfs #millionsmissing 

spröd

                                                                   Spröd.
                                                                           liksom uttorkad.
                                                              utdragen
                                                        som en sländas blänkande vinge.
                                                                 Värdig.
                                                                                Spröd.

                                                  Viker sig under dånet av en fågels lätta flykt.

                                                     hukar för daggens droppar när de faller
                                                                                                 lätt
                                                                          som neutronstjärnor

                                                                     mot marken.

                                                             Blundar för morgonljuset
                                                                              som
                                                                           lindar in
                                                                                       trädgården
                                                                  i gryning.
                                                Milt.
                                                                Och skärande
                                                                              som en nyvässad penna.


                                                                            Faller.

Novembervila

Hemmadag med liten F. 

Låter soffan locka med högar av böcker som väntar på att läsas, bus och fnitter som vill ut, och vila för trötta själar som varit än hit och än dit i några dagar.

Låter tiden stanna en stund. Ingen klocka, inga planer. Äta när det kurrar i magen. Gå ut en stund kanske, när friskluften under trädgårdsaskarna ropar.

Tar fram boken med bara några kapitel kvar. Kokar tevatten på vedspisen. Lägger in mer ved i kaminen.

Hemmadag. 

Vi stannar tiden och vilar i ord om kärlek och sorg. När Bonnie Tyler sjunger ur högtalaren, och dagen kommer som den vill.


https://www.youtube.com/watch?v=lcOxhH8N3Bo

Såpnejlikerot

Såpnejlikerot. Gräver upp och torkar. Till te och tinktur. När vinterkylan kommer med sjukdagar i soffan. När kroppen säger nej och inte orkar. Stärker immunförsvaret mot virus och verkar antiinflammatoriskt. Smärtstillande. Slemlösande. Sparar så det räcker hela vintern.

Psychoneuroimmunoendocrinology. Eller när kroppen säger nej.

Och dagarna räcker inte till.

För vad jag än gör

har jag gjort för mycket

Och hur mycket jag än vilar

har jag inte vilat tillräckligt

Försöker förstå. Samlar pusselbitar och passar ihop. Letar ledtrådar och följer spår. Så många år som gått och så många frågor. Om inre stress. Om små saker här och stora där. Och den eviga tröttheten.
När kroppen säger nej.