Nyutexaminerad från Musikalakademien

 

 

 

Unschooling, 

som sen blev ett år på Lärkulla i Karis med musikteater, 

och sen en treårig yrkesutbildning till musikalartist i Umeå.  

De tre åren i Umeå på Musikalakademien är avklarade och nu väntar nya utmaningar med ett yrkesutbildningsdiplom på fickan. Först en sommar och en hemmahöst i punkhuset på Roberts, sen stadsliv på fastlandet och Svenska Teatern i Helsingfors. Och sen, ja det kan bara framtiden utvisa.

 

 

 

 

Pi-day

 

May I have a large container of coffee?

3.141592653589793238462643383279502884197169399375105820974944592307816406286 208998628034825342117067982148086513282306647093844609550582231725359408128481 117450284102701938521105559644622948954930381964428810975665933446128475648233 786783165271201909145648566923460348610454326648213393607260249141273724587006 606315588174881520920962829254091715364367892590360011330530548820466521384146 951941511609433057270365759591953092186117381932611793105118548074462379962749 567351885752724891227938183011949129833673362440656643086021394946395224737190 702179860943702770539217176293176752384674818467669405132000568127145263560827 785771342757789609173637178721468440901224953430146549585371050792279689258923 542019956112129021960864034418159813629774771309960518707211349999998372978049 951059731732816096318595024459455346908302642522308253344685035261931188171010

och vidare.....

 

 

 

 

 

 

sin, cos och en himla massa nollor

 

När high school-studenten förklarar fysik för liten bror.

Musikvardag

 

 

        

 Musik i köket en måndag i mars. 

Någon sitter i studion, någon spelar i köket, och någon gör musik på datorn. 

Överallt bubblar det av toner och texter och skaparverkstad.

Musikprat. Musikuppspelningar. Musikdiskussioner.

Vardag i punkhuset på Roberts.

 

 

 

 

 

Runebergsdagen

Jag satt där tyst och hörde på,

och intet ord förspilldes

och natten hunnit halvt förgå,

när jag från honom skiljdes;

han följde mig till tröskelns rand

och tryckte glatt min bjudna hand

 

Sen sågs han aldrig mera nöjd,

om han ej mig fick skåda;

vi delte sorg, vi delte fröjd,

vi rökte vapnet båda.

Nu var han gammal, jag var ung,

jag blott student, han mer än kung

 

De sägner här i sång jag satt,

från gubbens läpp de stamma,

jag hört dem mången stilla natt

vid pärtans matta flamma,

de tala några enkla ord,

tag mot dem, dyra fosterjord.*

 

Runebergdagen. Bakar runebergstårta. Sätter  ett ljus i fönstret och läser ur Fänrik Ståls sägner. 

Poesi. Historia, myt och kulturarv. 

Medan brasan sprakar i kaminen och snön gnistrar i februarisolen där ute.

 

 

 

 

*Ur Fänrik Stål, Fänrik Ståls sägner

J. L Runeberg

fredag i september

 

fredag i september

solen lyser upp höstgulnande trädgård
och musiken är närvarande i varenda cell i kroppen
och varenda vrå av punkhuset på Roberts

 

not back to school day

 
 
 

Morgon i augusti. Sovmorgon. Pannkakor med grädde. Njuter av hemmadagar som aldrig tar slut och att leva enkelt men nära tillsammans. Not back to school day. En av många.

Okänd Soldat

 

 

”Hauhia avbröt sin brevskrivning och började granska kulsprutan. Också den var stum och tyst. Han tyckte faktiskt att det döda föremålet teg medvetet, därför att han i sin fantasi upplevde det som nånting med talförmåga, som en förkroppsligad äventyrshistoria. Han försökte föreställa sig dess förflutna, och det mesta av vad han föreställde sig var fantasier utan underlag i verkligheten, fantasier sådana som krigskorrespondenterna hade satt i dem  som inte själva visste hur det var. Han såg inte skyttens ansikte,onaturligt förvridet av spänning, han hörde inte de hesa och ängsliga ropen och befallningarna, inte de nervösa svordomarna och förbannelserna, och inte heller Kaukonens stönande när han blev dödligt träffad och slog ansiktet i samma handtag som Hauhia just nu fingrade på. Han visste ingenting om den regniga och mörka höstnatten då kulsprutan låg på den leriga stigen där Lehto och Riitaoja stupade. /—/ Han placerade en enriskvist i skottgluggen, sköt ut geväret och försökte med händerna darrande av spänning få korn på hjälmen. Han hann bli medveten om en häftig stöt i huvudet, innan det slog gnistor för ögonen och han förlorade sansen och rullade ner på skyttegravens botten.” Väinö Linna. Okänd soldat sid. 314

hittar ut igen

När viruset kommer och allt stänger och trädgården bjuder på utelek som förut, 

när barnabenen var korta och fulla av spring.

Hittar kanske tillbaka till allt det där som finns ute, 

väntande och levande och utan att kosta ett endaste dyft,

när stan inte längre lockar 

och det är svårt att inte klättra på väggarna

inne i det gamla punkhuset på Roberts

nya gamla brallor

Plockar fram färger och penslar

och ett par secondhandjeans som legat i lådan ett tag

Får inspiration att göra nåt nytt av det gamla

och prova en idé som funnits där ett tag.

Sommarplaner

Telefonsamtal.

Och det är dags att börja läsa. 

Förbereda sig. 

För inspelningen i sommar.

Rollfiguren.

Historien.

Ser fram emot allt det där

som han ska vara med om igen.

Men just nu. I soffan framför brasan.

Och boken.

Stockholmsspelning

Hemoglobin drar till Stockholm. Spelar på punkkväll på Melody Box på Hökmossen. Förberedelserna är klara och färjan väntar. Bara fixa sminket en gång till. Och gänget är redo för  ett dygn av Stockholmsliv och stadsluft.

Nästa unge reser mot vintern

Så åker den andra ungen också. Mot snö och sol och vinterkul med vännerna. Lång resa för sig själv, precis som han ville ha det. Och mamman sitter hemma och biter på naglarna tills ungen ringer och har klarat av den största delen av resan och snart är framme. Och minns de egna resorna i tonåren. Ensam på tåg och buss med bara böcker som sällskap. Och frihet. Klara sig själv och vara bara sin egen.

på väg till vintern

På väg till stan för övernattning.
Sen till bussen. Och båten.
Ska resa över havet. Och sen tvärs över ett land.
Till vintern.
Med snowboard och varma vantar.
Väskan full med mackor.
Så ska han resa hela dagen
och komma fram till vinter och snö
och backåkning
i två långa sköna veckor.

Born free

Så kom den i brevlådan. Boken vi väntat på att få se. Efter dagarna med konstnärsbesök, foto och unschoolingprat för en halv evighet sen. Efter långa samtal över koppar med te, promenader i trädgården och i soffan sena vårkvällar i maj.  Många varför, hur och om. Bilder på små barn och älskad trädgård. Frågor, svar och minnen som kommer tillbaka. I en bok med unschoolingens kärna ur fotografens perspektiv. Tack Una för att du satte ord och bilder på unschooling på ett så självklart sätt.

Hela utställningen Born Free, och fler av Unas utställningar finns att se på http://unaline.org/

 Mer om Unas besök på Roberts på Beppe, fotografen och kameran.html

 

liten röd läderbok

Plockar fram återbrukade skinnbitar från kofferten i hörnet. 

(Bakom julgranen. Får barr i tårna. )

Sax och lim. Papper från stora rullen till inlaga. 

Papperskniven. Dubbelvikt tidningsomslag till pärm.

Viker till inlagan. Binder ihop. Skinnet över pärmen. Inlagan inuti. 

Limmar. Fäster. Ett band i ryggen för att hålla reda på sidorna.

Håller hårt en stund så att det inte släpper.

Limmar fast förstasidan. Och sistasidan.

Lägger i press en stund.

Och sen. Klart. 

Och den oslagbara känslan att skriva i  egenbunden bok.

Luciabak

Vid pianot

Vinterfönster

Sitter och klipper i soffan framför brasan.  

Viker. Klipper. Viker. Klipper.

Viker upp. 

Stjärnor och flingor får liv i pillriga händer.

Samlar ihop och sätter upp.

Vinterfönster i hallen

när snön verkar låta vänta på sig.