Jag satt där tyst och hörde på,
och intet ord förspilldes
och natten hunnit halvt förgå,
när jag från honom skiljdes;
han följde mig till tröskelns rand
och tryckte glatt min bjudna hand
Sen sågs han aldrig mera nöjd,
om han ej mig fick skåda;
vi delte sorg, vi delte fröjd,
vi rökte vapnet båda.
Nu var han gammal, jag var ung,
jag blott student, han mer än kung
De sägner här i sång jag satt,
från gubbens läpp de stamma,
jag hört dem mången stilla natt
vid pärtans matta flamma,
de tala några enkla ord,
tag mot dem, dyra fosterjord.*
Runebergdagen. Bakar runebergstårta. Sätter ett ljus i fönstret och läser ur Fänrik Ståls sägner.
Poesi. Historia, myt och kulturarv.
Medan brasan sprakar i kaminen och snön gnistrar i februarisolen där ute.
*Ur Fänrik Stål, Fänrik Ståls sägner
J. L Runeberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar