Musikvardag

 

 

        

 Musik i köket en måndag i mars. 

Någon sitter i studion, någon spelar i köket, och någon gör musik på datorn. 

Överallt bubblar det av toner och texter och skaparverkstad.

Musikprat. Musikuppspelningar. Musikdiskussioner.

Vardag i punkhuset på Roberts.

 

 

 

 

 

vårdagjämning

Vårdagjämning

och ljuset från solen

träffar min panna

genom det öppna fönstret

en morgon i mars

när

krokusarna

just slagit ut

och livet återvänt efter månader av vila

Jorden

värms sakta upp

ger liv

och fröna som väntat

under ytan

gror

spricker

och sträcker ut sina vita rottrådar

fåglarna i min ask

sjunger om våren

och jag sjunger med dem

Semlor och gitarrer

Semmeldag på Roberts.

Semlor och musik. Med hur mycket grädde som helst.

Soaring over black night skies

Lying in bed

thinking about long talks about love

life

death

about living

about processing

about letting go

mending things that broke

reliving to relieving

about finding the darkness within

finding the light within

and daring yourself to see both

acknowledge

and set free.

To Blythe

for being in my life (and in my mind)

even when I´m too tired to talk.

Läkning

 

Hon står bortvänd.

Jag ser hennes fötter, stadiga på jorden.

Jag ser att hon har vuxit. Hon har blivit stark.

Omkring henne: Ljus.

Jag frågar henne vad som hänt.

Hon vänder sin om. Ler.

I hennes händer ljuskällan.

Du hade rätt, säger hon och ser på mig.

Du sa att allt skulle bli lättare att leva med och jag ser det nu.

Alla känslorna skulle finnas kvar, men jag behöver inte hålla fast i dem.

Jag är fri och jag kan låta känslorna komma och gå och fortsätta utan mig.

Du sa det.

Det är då jag ser det. Hon har läkt.

Att jag har gått med henne. Tagit hennes hand. Och gått ifrån.

Lämnat. Hämtat. Hämtat hem henne.

Och hon har kommit fram. Kommit hem.

Hon är fortfarande där djupt inuti, men hon är också här.

För när jag hämtade hem henne hämtade jag hem mig själv och vi blev starka.

Hon vet vem hon är. Hon vet vad hon är värd och vad hon kom hit för att göra.

Och sorgerna som tyngde henne lever kvar, men de har ingen vikt, ingen massa,

och kan inte hålla henne tillbaka. Hon är sin egen. Som jag är min.

Jag står en stund och ser på henne. Hon har något vilt över sig.

Något okammat och glittrande och jag blinkar som för att jag vill vara alldeles säker på hon är där, och just som jag tror att hon nästan inte är verklig kastar hon av sig koftan och klättrar upp i kastanjen. Sätter sig på den lägsta grenen och dinglar med benen.

Och då vet jag.

Hon är där nu helt och hållet.

Här.

Jag kommer inte att förlora henne igen.

Ur död; liv

Februari. 

I jorden under oss
liv

återvänder till ytan

efter vintervila i kallt mörker

Ur höstens död

vårens liv

ur torra kalla rötter

små skott som spirar

ur frön som legat i ide under ytan

små rötter som gror

I mig

liv

när solen når mina vinterbleka kinder

och ropar också till mig att vakna

leva igen

krypa ur mitt vinteride

och gro

tid att släppa taget

låta dö

tid att göra plats för nytt

jorden; pånyttfödd

och jag med henne

ljuset; återvänt

och jag med det

gudinnan
också hon pånyttfödd

för att bära den groende våren 

i sitt sköte

för att bära

livet

i sin kropp

evigt kretslopp

död föder liv, 

ur död; liv 

The conference of the birds

På väg in i besynnerligheten igen.

Äntligen kom nästa bok i serien

och den här gången tänker mamman läsa ut boken själv först. 

Och sen högt för dem som vill lyssna.

För vem kan vänta i över en vecka tills ungen kommer hem när boken redan ligger i soffan och väntar!

The Ten Thousand Doors of Januari

"There was no room, it turned our, for little girls who wandered off the edge of the map and told the truth about the mad, impossible things they found there."

De där historierna.
Som liksom lever sitt eget liv och slingrar sig omkring en som en varm sommardag och som tar fart och flygger fort fort uppåt, iväg.

En historia om dörrar. Om dörrar. Om portaler till nya världar. Om kärlek som reser genom tusen världar för att hitta hem. Om ordens kraft och det skrivnas magi. Om att vara annorlunda och fel och för mycket. Om att vara på fel ställe. I fel värld. Om att drömma sig fri och komma hem.

"And now: I curl in the belly of The Key, writing by the silvertounged light of the full foreign moon. The wood smells of cloves and tannin and juniper wine. It smells of sunsets on strange horizons, of nameless constellations and spinning compass needles and the forgotten borderlands at the edge of the world."

The ten thousand doors of Januari.

Av Alix Harrow

Vintersolstånd

Vintersolstånd. 

Den mörkaste tiden 

 just här

om ett ögonblick förbi

Och ljuset

i skuggan av mörkret

kommer tillbaka igen
vågar sig fram

växer

så att också vi 

kan växa

med fröet i jorden

som alldeles snart ska vakna

Tänder en eld

tänder ett ljus

och tänker på mörkret

ute

och inom

Tänker på ljuset

att det finns plats för båda

och att båda är livsviktiga
oumbärliga.
Skriver en önskan
att kasta in i elden

om att ljuset 

som snart ska fylla dagen

också ska nå in

i oss.

Bokpyssel

 Favorit i repris. Tar fram den gamla boken, köpt för att bli pyssel. Gör fler stjärnor och fler kulor.  Av Harry Potter and the philosophers stone. Så får favoritboken hänga i julgranen också i år, i fler kulor och fler stjärnor. Av boksidor, lim, sax och snöre och gamla julgranskulor. Och varje liten stjärna blir ett äventyr, varje kula en påminnelse om den där hösten, när varje dag var ett nytt kapitel i historien om Hogwarts, trollkarlar och the boy who lived.

Lucia

Lucia.

Bakar pepparkakor och väntar på mörkret. Tar lyktan med och så korgen med kakor. Går och knackar på hos grannarna. Önskar god Lucia. Bjuder på kaka. 

Tänker på henne som dog för sin vilja att leva sitt liv på sitt sätt. För vidare hennes tradition i det lilla. På eget sätt.

Fågeltämjaren

 Decemberdag med nästan klar himmel efter veckor av tunga moln.

Sjukstuga i huset. Snor som rinner. Hostor som skräller. Och en rastlös unge som vill vara frisk och ta bussen in till stan. Helst igår. 

Gör te och varm choklad. På med ylle i lager på lager. Mössor. Filtar. Vinterjackan.

Ut i gungan i asken. Andas frisk decemberluft. Få lite sol på pannan då och då. Och läsa ut boken. Fågeltämjaren. Den andra boken i serien om Miranda och Syrsa. Om ögonstenen. Ont och gott. Nordisk fantasivärld fylld av märkliga växter och djur. 

Läser. Andas. Vilar.

Fågeltämjaren av Karin Erlandsson

första december

Första december. Första advent. 

Decemberspiralen fylld av ljus. Ett för varje dag fram till jul. 

Gammelmormors adventsstake. 

Nybakta lussebullar just från ugnen. Nybakade pepparkakor som doftar i hela huset. Solen har gått ner på den första dagen i december och första adventsljuset är tänt.

Min kärleks höga visa

"Redan länge har jag varit försiktig,

frågat:

-Är denne man sänd av Gud?

Nu frågar jag även:

-Är han en människa som jag vill

öppna min ensamhets grind för, 

låta honom stiga in i min ödemark,

störa den långsamt fravuxna

naturenliga oordningen därinne,

betrakta de fridlysta växterna,

de ljusskygga fåglarna,

lämna sina spår på den sumpiga stigen,

sin lega i gräset,

sin änglabild på mitt innerstas skare. "

Eeva Kilpi

Min kärleks höga visa

Novemberask

Frankenstein

Så åker han på sitt första egna uppdrag. Alldeles själv, med bara boken och kostymen. Hösthögläsning. Spökläsning.

Och han förvandlas till Victor Frankenstein.

Nerblodad av sin kärestas blod från bröllopsnatten då monstret till slut tog henne. Ikväll berättar han sin historia. Hur han intresserad av naturens underverk, liv och död, skapade en varelse av likdelar, väckte den till liv, och sen skräckslagen lämnade den åt sitt öde. Och sitt eget öde som han snart blev varse. Ikväll. Någonstans på Åland.

Frankenstein. Mary Shelleys historia bearbetad och nerkortad av Gertrud Malmberg och Lars Oluf Kolsrud

Fullmåne i november

den fyrtionde novemberfödelsedagen

Novemberfödelsedag. Och fyrtio år på jorden. 

Födelsedagshelg med darling alla barnen och kära människor. 

Ligger i soffan. Såklart. Med brasans sprak och samtal om livet. 

Om Kärlek. Om sorg. Om att vara den bästa som bara går.

Hemgjord middag. På riktigt. Sommarens gråärter som falafel. 

Ugnsbakad anka. Som inte blev riktigt som tänkt. Men ändå. Kaningryta. Ugnsbakad potatis.

Sötkakor förstås. Och hemlagad kombucha.

Njutning. Kärlek.   

Och en alldeles sprittande glädje över människorna i mitt liv

.

kärleksbrev en morgon i oktober

Nittonårsdag

Nittonårsdag och just sånt väder han önskar sig. Regntung himmel och droppar i luften. Dricker varm choklad och spelar spel. Framför brasan i varmt vardagsrum. Lagar god middag. Tårta såklart. Och tar dagen just så som den kommer.