Samlar skräp runt gården. Lyfter på en träbit och hittar en ödla. En liten skogsödla med alldeles brunskimrande kropp och orange mage. Lyfter försiktigt. Alldeles kall. Stel. Ingen sol har ännu värmt den lilla växelvarma kroppen. Håller upp det lilla djuret. Tittar. Känner. Håller upp den lilla ödlan i solen och känner, efter en liten stund, hur det lilla djuret värms upp, börjar röra på sig, börjar leva runt. Kryper omkring i handen, upp på axlarna, runt bakom nacken. Nyfiken och sprudlande glad för sin nyfunna lilla vän håller han den varsamt en lång lång stund. Men solen börjar gå ner och natten kommer snart med sin kyla och den lilla ödlan vill hitta sig ett gömställe för natten. Sätter försiktigt ner den lilla igen. Säger hejdå och hoppas hitta den igen en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar