Pianokalas

När ungen som bara vill spela piano ska fylla år.  Och allt han hönskar sig är ett elpiano. För att kunna ta det med sig, kunna ta upp det på sitt rum, och kunna spela nere i studion.  När det stora och tunga akustiska pianot liksom inte räcker till, tycker han.  Letar runt och hittar. Pianot. Ingen hemlighet riktigt, vill ju att det ska bli rätt, kännas rätt. Så han får prova det. Spela och könna och bestämma. Såklart han vill ha det. Och får fira födelsedag en månad i förväg.

Sommarkastanj

Kastanjen mitt på gården. Det är juni och kastanjen blommar. Surr av humlor och bin som letar nektar. Och doften. Den doften.  Kastanjen. Som ger oss skugga när sommarsolen står högt och bränner bleka kinder. Som ger skydd från sommarregnet när det kommer. Som hjälper till att föda bin och humlor som pollinerar våra grönsaker. Och ger oss tvättnötter hela vintern sen. Kastanjen.

Nationalmuseum

När jobbet är avklarat och resan hem väntar. En dag i stan innan båten går västerut imorgon igen. Nationalmuseum. Nya utställningar sen förra året. Finlands historia, urtid till nutid. Om dem som vandrade här för tusen och åter tusen år sen. Vem som vandrade här igår. Tittar. Funderar. Tar en fikastund i kaféet när intrycken blir för många. Orkar en stund till. Sen vila på vandrarhemmet. Laga middag. Sova tidigt i sköna vandrarhemssängar.

Med utsikt över Uudenmankato

Helsingfors. Känner på staden. Andas luften. Bor på mysigt vandrarhem medan Beppen förbereder ny filmning. Träffar skådespelarna, träffar regissören, träffar gruppen bakom kameran.
Följer med och kollar in. Lever resliv en liten stund. Vilar i ett fönster. Med utsikt över Uudenmankatu

Hjärtat

Hon möter mig på vägen. Hon tar min hand igen och tar mig med. Går åt ett annat håll än jag tänkt, men jag följer med. Vi går långt och kommer ut vid en strand. Solen lyser och det är ljust och varmt. På stranden ser jag en dörr och jag vet direkt att det är samma dörr. Den som vi hittade när vi ritade kartor. Dörren öppnas utåt och jag öppnar. Går in. Det är mörkare där inne. Oväder. Det är ett rum med väggar och tak, men jag kan ändå se mörkret på himlen torna upp sig. Och där, mitt på golvet ligger det någonting. Jag måste gå närmare för att se vad det är. Ett barnahjärta. Det är gråaktigt i färgen och slår svagt, så svagt, men det lever. Jag går fram. Sätter mig på huk. Tittar. Tar upp hjärtat i mina händer och håller det en stund. Hjärtat börjar slå hårdare, starkare, och det får tillbaka färgen.  Jag reser mig upp för att gå och ta hjärtat med mig, men rummet hindrar mig. Hjärtat får inte flyttas. Jag lägger det motvilligt tillbaka och lämnar rummet. Stänger dörren. Men jag vet att jag måste komma tillbaka.

Majträdgård

Majträdgård. När plommonträden just blommat ut och översvämmat marken med vita blad. När daggkåpan fällt ut sina kjolar och börjat blomma. När frösådd vallört äntligen, äntligen slagit ut för första gången och tulpanerna blommar röda som blod utanför dörren. Ålandsroten som så sakta börjar sträcka sig upp i ljuset, med stjälkar som snart kommer att vara människohöga. Valerianan som håller på att hämta sig efter den tidiga rotskörden för medicinskåpets tinkturer. Hjärtstilla, myntor, citronmeliss och järnört. Alla har de tagit fart av efterlängtad vårsol och trädgården som vilat har vaknat och människorna i huset med den.

spröd

                                                                   Spröd.
                                                                           liksom uttorkad.
                                                              utdragen
                                                        som en sländas blänkande vinge.
                                                                 Värdig.
                                                                                Spröd.

                                                  Viker sig under dånet av en fågels lätta flykt.

                                                     hukar för daggens droppar när de faller
                                                                                                 lätt
                                                                          som neutronstjärnor

                                                                     mot marken.

                                                             Blundar för morgonljuset
                                                                              som
                                                                           lindar in
                                                                                       trädgården
                                                                  i gryning.
                                                Milt.
                                                                Och skärande
                                                                              som en nyvässad penna.


                                                                            Faller.