Fartvindar och upptäckarturer

 Med körkortet i fickan och bensin i tanken. Tar med liten bror på tur. Nu kommer den att gå långt, bilen han köpt. Till vänner. Till jobb. Till sommarläger och upptäckardagar i andra länder. Redo för världen. Och liten bror följer med och känner på fartvinden.

may I hold wildflowers

"May I be as the one who weaves the cloth

in a forest, deep hidden.

May I sit at the work, uninterrupted.

And may I remain an outcast, if that is what it takes.

May I know the seasonal procession in my spirit and

in my body, celebrate cross quarters, solstices and equinoxes.

May each Full Moon find me looking upwards, at trees

outlined on luminous sky.

May I hold wildflowers. May I cup them in my hand.

May I then release them, unpicked,

to live on in abundance.

May my friends be of the kind who are at ease with silence.

May they and I be innocent of pretension.

May I be capable of gratitude. May I know

that I was given joy, like mother´s milk.

May I know this as my dog does, in her bones and blood.

May I speak the truth about happiness and pain

in songs that sound of the scent of rosemary,

as everyday and ancient, kitchen-herb strong.

May I not incline to self-righteousness or self-pity.

May I approach the high earthworks and the stone circles

as fox or moth,

and disturb the place no more than that.

May my gaze be direct, and my hand steady.

May my door be open to those who dwell outside wealth

and fame and privilege.

May those who have never walked barefoot never find the

        path

that leads to my door.

May they be lost on the labyrinthine journey.

May they turn back.

And may I sit beside the fire in winter

and see in the glowing logs what is to come,

yet never feel the need to warn or advise, unasked.

May I sit upon a plain wooden chair, in true contentment.

May the place where I live be as the forest.

May there be trackways where there are caves and pools

and trees and flowers, animals and birds,

all known to me and revered, loved.

May my existence change the world no more nor less

than the gusting of wind, or the proud growth of trees.

For this, I go in cast-off clothes.

May I keep faith, always.

May I never find excuses for the expedient.

May I know that I have no choice, and yet still make the

         choice

as the song is made, in joy, and with consideration.

May I make the same choice every day, again.

When I fail, may I know forgiveness for myself.

May I dance

naked, unafraid to face my own reflection."

"Resolution of a witch"

Rae Beth, -Hedgewitch-

Vårvinterträdgård

 

Vårvinter.
Och snön som legat som ett täcke av vila 

börjar ge vika för solstrålar och vårvindar som leker i trädgården. Gröna strån i söderhörn 

och här och där ett par små blad av blåsippa. 

I köksträdgården lovar rankspenaten färska blad
om bara några små veckor, daggkåpan öppnar försiktigt sina första blad, som för att känna efter, 

och läkemalvan, stark och öm, sträcker upp 

sina röda skott som fallosar i snön. 

Vårvinter.
Och löftet om att det kommer en sommar 

också i år har långsamt börjat gro.

Ljus

Jag ser henne framför mig. Hon står liten. Rädd.

 Jag ser henne sluta sig. Liksom stängas.

Jag ser hur hon lämnar sin kropp som ett skal. Liksom rör sig ovanför. Runtomkring.

Hör inte längre det hon inte orkar höra. Ser inte längre det som skrämmer.
Hon är lätt. Fri. Obekymrad. Jag säger till henne att jag förstår. Jag vet hur ont det gör. Jag vet att det är svårt att vara ensam i det som gör ont. Rädd. Och jag säger till henne att jag är här nu. Jag är här och hon kommer aldrig att vara ensam igen. Jag tar hennes hand och ber henne komma tillbaka. Jag säger henne att hon inte kan leva utan sin kropp.  Att hon är människa och en människa behöver sin hud. Jag säger att hennes kropp håller henne på jorden och det är bra. För det är här hon hör hemma. Det är här hon måste vara. Hon tvekar. Hon har det bra där hon är, och vågar inte riktigt.

Jag håller hennes hand. Hon tittar på mig. Frågande. Jag håller hennes hand och ser hur hon närmar sig. Kommer tillbaka. Tillbaka in i sig. Jag håller hennes hand och hon återerövrar sin kropp. Jag håller hennes hand och hon andas. Jag ser hur hon börjar lysa. Först ett litet svagt ljus djupt inne. Sen större. Starkare. Och snart lyser hon som en stjärna på natthimlen. Jag håller hennes hand och jag ser hur ljuset bildar en sköld. Den omger henne och de kommer inte längre in. Det som sårar. Det som skrämmer. De passerar förbi och hon behöver inte se dem. Jag håller hennes hand. Hon är tillbaka. Jag håller hennes hand.

How to build a girl

"And you will be quite on your own when you do all this. There is no academy where you can learn to be yourself; there is no line manager, slowly urging you towards the correct answer. You are midwife to yourself, and will give birth to yourself, over and over, in dark rooms, alone.
   And some versions of you will end in dismal failure /.../ Others will achieve temporary success /.../  But one day you´ll find a version of you that will get you kissed, or befriended, or inspired, and you will make your notes accordingly: staying up all night to hone, and improvise upon a tiny snatch of melody that worked. Until -slowly, slowly- you make a viable version of you, one you can hum, every day. You´ll find the tiny, right piece of grit you can pearl around, until nature kicks in, and your shell will just quietly fill with magic, even while you´re busy doing other things. What your nurture began, nature will take over and start completing, until you stop having to think about who you´ll be entirely- as you´re too busy doing, now. And ten years will pass, without you even noticing."

"How to build a girl"
Caitlin Moran

Unthinkable

"Our brain is a mystery that has not yet revealed the extent of the unimaginable lands it is capable of producing. And when it does, I think that will be the most romantic story of all."

-Unthinkable, Helen Thomson

Om märkliga känslor, märkliga hjärnor. Om människor som tror sig vara döda, människor som tappar bort sig på en sekund och inte känner igen sin egen gata och människor som kan känna andras smärta och rädsla. Om människor som aldrig glömmer. Något. Och människor som känner sig overkliga. Om den mänskliga hjärnans outgrundlighet och hur lite vi egentligen vet om den.

On interbeing

"Distanced from the dying forests, the destitute workers, the hungry children, we do not know the source of our pain, but make no mistake- just because we don´t know the source doesn´t mean we don´t feel the pain. /---/
         How much of our dysfunctional, consumptive behavior is simply a futile attempt to run away from a pain that is in fact everywhere? Running from one purchase from another, one addictive fix to the next, a new car, a new cause, a new spiritual idea, a new self-help book, a bigger number in the bank account, the next news story, we gain each time a brief respite from feeling pain. The wound at it´s source never vanishes though. In the absent of distraction- those moment of what we call "boredom"- we can feel it´s discomfort."

"The more beautiful world our hearts know is possible" 

Charles Eisenstein

On interbeing