Så kom han hem. Lite före alla barnen. Och mamman och pappan har plötsligt ett par dagar i tvåsamhet. För de där samtalen vi längtat efter, frukostar på tu man hand och långa tysta tillsammansstunder i trädgården. Och livet känns en stund som då, för alldeles länge sen. Innan husliv och små barfotafötter satte tiden i rullning och livet gick sådär fort som bara livet kan göra. En stund igen står tiden nästan stilla. Innan alla barnen rullar in på gården igen och huset sjuder av liv sådär som huset vill göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar